Ibland får jag mejl med frågor, uppmaningar eller förslag till illustrationer och/eller blogginlägg.
En del saker tar lång tid för mig att hitta MITT sätt att göra nåt med, andra inte så lång tid.
För en liten tid sedan fick jag ett sådant mejl, från en Cecilia. Rakt på sak – ”vi kommit på ett sätt att tänka som har hjälp oss att hantera typ 90 procent av våra konflikter här hemma”.
Jag ba’: JA men berätta ALLT tack!!!
Jag och Mattias bråkar ju visserligen aldrig … eller vänta nu… Jo det GÖR vi ju! Och typ ALLTID om samma sak. Vi liksom fastnar i samma diskussion om och om igen. Som att man bråkar uppe på ytan av nåt som egentligen borde diskuteras på djupet. Snark.
Jag läste hela mejlet fort och slukades av innehållet. Jag tror det var tänkt som inspiration till illustration, men i så fall ville jag ju få med allt och det går inte i en illus. Så i samma ögonblick som jag slutat läsa klickade jag på ”svara” och frågade om Cecilia om hon kunde tänka sig att gästblogga om detta. Och det ville hon! Så himla kul!
För första gången har jag en gästbloggare och premiären blir alltså ikväll! Efter jag fått knoddarna i säng så kommer vi att fixa upp inlägget. Hoppas ni ska tycka att det är lika inspirerande och konkretiserande som jag!
Här kommer ett gäng illustrationer på hur vi EXTREMT SÄLLAN har det hemma:
Igår var en sån där tråkig, regnig söndag då vi bara var inne. Såna dagar blir det lätt att vi blir sura på varandra för småsaker. Vi går och stör oss på varandra, grymtar på varsitt håll.
Igår kväll när vi skulle sova så visade jag min sambo dina illustrationer i det här inlägget. Han tittade och läste medan jag ammade vår åtta-veckors-bebis. Sen rullade han över till oss, pussade oss och sa att jag var duktig! Så fint att höra! Och så fnissade vi tillsammans åt hur bra dina bilder stämde och han erkände att han inte diskat lillans flaska ikväll heller. Tur att jag hade gjort det då! 🙂
Tack för en bra blogg!
Ja jisses ibland är det svårt att behålla humöret! Tur att man ibland lyckas ta ett steg tillbaka och fnissa åt det, det är ju faktiskt ofta ganska komiskt det där hysteriska och jobbiga, iaf på lite håll 🙂
Och vad fint att din sambo gav lite cred, det kan man knappast få nog av!!
Tack för en fin kommentar!! <3
Tack Louise för dina klockrena analyser och illustrationer av verklighetens småbarnsföräldrar as i know it. Det är sån igenkänningsfaktor, vilket skapar både skratt och tårar och reflektioner. Åter igen tack, din blogg är livsviktig! <3
Men ååå tack för denna fantastiska kommentar!! Blir alldeles lycklig! ❤️
Kram!
Så sjukt hög igenkänning på den första, ojojoj!
Haha ja varför hamnar man där gång på gång!?
hihihihi ååh jag vill veta mer om vad ni bråkar om. Jag kan berätta våra och du berättar era, nån gång över en bärs eller nåt.
För en bärs berättar jag ALLT!!!!
Ps kan vi diskutera övertalningsstrategier för ett tredje barn då också?