Fortsätter lite på samma tema som i måndags, fast en annan typ.
Är du också intresserad av att jobba som forumsjägare? Vi söker alltid efter fler som kan hjälpa till att läxa upp alla mammor där ute.
Kunskaps- och egenskapskrav:
– du ska ha nära till ilska/irritation
– du har alltid rätt
– du har minst ett barn och vet därför hur barn funkar
En till illustration på detta ämne hittar man här.
Underbar! Dessa människor är fascinerande. Den som är utan skuld osv…
Jag minns när en bekant (som inte ens fått sitt första barn vid den tidpunkten) kommenterade en instabild där jag var SÅ LYCKLIG över att mitt vagnvägrande barn gick med på att gå ut en liten kort runda i bärselen men enbart om hon fick vara framåtvänd. Den bekanta kommenterade att det var FEL FEL FEL att ha barnet framåtvänd och FEL FEL FEL märke på selen. Jag blev ledsen av det men gaskade snart upp mig och svarade att man gör det som krävs för att barnet ska vara nöjd. Samma person kommenterade också en bild där mitt barn kollade på en skärm med att det var farligt för hjärnan. Hennes skulle aldrig få kolla på nån sån de första åren. Men nu har hon själv två barn och jag råkar veta (eftersom jag följer henne) att hennes barn minsann kollar på både film och mobil regelbundet, så hon insåg nog också att det är svårt att hålla på principer i småbarnskaoset. Jag skulle aldrig våga läxa upp någon eftersom jag aldrig kan veta bakgrunden till varför den gör som den gör. Enda undantaget är väl om nån rökte på sitt barn. Men jag följer ingen som skulle göra något sådant så det lär inte bli aktuellt.
Åh du är så bra!
Så sant så sant! Jag har dock hela tiden tyckt att hejhejvardag är härligt befriad från uppläxande individer!!! Heja oss! Jag är säker på att uppläxarna tystar vissa av oss, och det är sorgligt för jag hade hellre läst vad de nedtystade har att säga än de andra. Allra mest uppläxad kände jag mig en gång när jag läste en recension av en bok som handlade om vilka stora trauman man tillfogade barn som leddes tillbaka till egen säng vid nattliga uppvaknanden (vilket jag konsekvent gjort med alla mina 4 barn). Jag fick tänka och känna efter en lång stund innan jag kunde rycka på axlarna och konstatera att mina barn mår bra. 2saker irriterar mig: för det första: jag hade tillfogat dem större trauman genom att inte leda tillbaka dem, och därmed inte kunna sova själv, och för det andra: vissa mammor kanske inte kan lita på sin magkänsla och blir förvirrad av alla ”goda” råd, och förvirrar därmed också sina barn
Haha, den här var helt UNDERBAR!! 😀
Hahaha! Fast ändå lite gråt.
Cecilia jag skulle säga att gränsen går mellan vad som faktiskt är farligt och var som är ”möjligen inte så bra tycker jag”. Jag skulle själv inte vända bilbarnstolen för en 3,5-åring, men när grannen gör det och förklarar att hon bedömer risken större att köra med två gallskrikande bakåtvända 3,5-åringar som hetsar varandra så säger jag inte emot. Än mindre delger jag åsikten till någon jag inte ens känner. Men om ngn med många läsare säger ”såhär gör jag och det har gått bra för mina barn” så hade jag möjligen kommenterat att det finns forskning som visar att det innebär en stor risk. Kommer barnet att ta allvarlig skada av att flaskmatas? Vad är alternativet, att ammas av en helt knäckt mamma när det finns en oknäckt andra förälder som kan erbjuda närhet och mat i flaska? Här finns t ex ingen forskning som visar på någon livshotande risk. Om inte det är något som kommer skada barnet för livet så kanske jag rent av skulle växa lite som människa av att försöka förstå hur någon som gjort ett annat val än jag resonerar. Tänker jag 🙂
Hej,
Jag brukar inte vara den som kommenterar överhuvudtaget, men jag läser mycket och har funderat en del på just detta då det alltid verkar bli massa tjafs om allt och inget.
Jo min fundering är, hur långt tycker ni bloggare, instagram mammor att man får gå? Alltså jag menar, vissa tycker ju att det är dumt att sluta röka när man är gravid för att stressen kan skada barnet mer än röken. De flesta håller inte med om detta. Är det okej att kommentera på en gravid mammas instagram som röker för att man inte tycker det är okej?
Det finns de som vänder bilbarnstolen tidigt även om alla vet att det är farligt. Är det okej att ge kritik då? Säga att det kan vara farligt? Eller är man ett nättroll då?
Är det okej att uttrycka en åsikt som tex: Jag tycker inte att barn ska äta socker. Eller; Jag tycker att sjalar är bättre för att det är mer ergonomiskt (eller vad man nu tycker?) Att TV inte är bra för små barn?
Eller är man ett nättroll då med?
Många ”instagram mammor” verkar ta åt sig väldigt mycket så fort de får kritik, men ska man verkligen vara offentlig då om man inte kan ta kritik? Kan man inte svara tillbaka tex, ”Ja men jag tycker att socker är okej” utan att bli ledsen över vad någon just sagt? Utan att ta åt sig?
Som sagt nu verkar det som att jag kommenterar massa på folk haha jag gör verkligen inte det men jag läser mycket och tycker det skulle vara intressant att veta lixom hur man egentligen ska uppföra sig. Är det bara okej att kommentera om man tycker att något är bra?
Ha det bra. Älskar din blogg. Puss och Kram
Det är ju så fantastiskt att många tycker att man har rätt att döma och tycka så mycket just när det kommer till att ta hand om och uppfostra sina barn.
Det gäller allt mellan himmel och jord och vi mammor ska få skuldkänslor stup i kvarten och känna oss som sämst i världen för att någon annan MAMMA anser att man gör fel…
Kan vi inte bara enas om att alla gör det som känns rätt för sig och sitt/sina barn så länge det inte handlar om att barnen far illa såklart!
Låt barnen samsova med er om det funkar bäst, flaskmata om det är det ni helst önskar, ge barnmatsburkar om ni hatar att laga mat och använd tygblöjor om ni helst av allt vill det.
Gör det som känns rätt för er och låt de andra mammorna göra likadant!
Puss och Kram
Trodde först att det var ett aktivistupprop att visa kärlek till alla stackars näthatare, men denna var roligare! Får alltid en gammal dänga i huvudet när jag ser humorbefriade kommentarer, chickity-check yourself before you wreck yourself!