hejhejvardag

FACEBOOK-SYNDROMET.

facebooksyndrom1 facebooksyndrom2

Ibland känns det som att ditt barns sömn är måttet för hur lyckad du är som förälder. Ju mer de sover desto bättre förälder.

Det kanske är mina avundsjuka, sömnsuktande sidor som spetsar öronen och lyssnar alldeles extra bra när det kommer på tal, men jag tycker mig knappt höra annat än om barn som sover hela nätter. Eller så är det så, att alla andra barn bara sover och sover och sover!
Fast det skulle också kunna vara Facebook-syndromet, ”livet à la reklamfilm”.
Det är ju inte så att man hittar på. Man beskär bara lite. Och lägger på ett filter.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. En annan mamma

    Åh… visst ja… Skrev just en kommentar om hur två av mina barn nu är 13 och 14 år och jag inte längre kan komma ihåg att ngt var jobbigt alls när de var små… Nu minns jag! Det enda jag tänkte på var att få sova, sova, sova… maken och jag sov i skift. Det enda som intresserade mig här i världen var utsikterna till SÖMN. Vissa dagar såg jag allt i ett töcken av sömnbrist. Att umgås med folk på kvällarna kom inte på fråga, jag satt bara och var inombords f*rbannad över att de inte hade vett att gå hem – fattade de inte att så fort barnen tystnade på kvällen ville jag SOVA?!

  2. Elisabeth Hallström

    Javisst är det ofta lite så att det känns som föräldrar ska bräcka varann med bebisar som sover (eller nån annan bebissyssla) bäst eller värst.

    Himla härlig blogg du har förresten, igenkänningsfaktorn är hög!

  3. Melina

    Jag har ett annat perspektiv. Min bebis har alltid sovit hela nätter, precis som mitt första barn men för mig är det tvärtom – jag vågar sällan nämna det just för att det är så känsligt bland alla trötta föräldrar. Det känns som ett hån mot alla medmammor. Man kan ju inte veta vad för slags bebis man ska få i sömnlotteriet. Jag tror inte jag gjort nåt rätt öht, utan ser det som min förbaskade tur eftersom jag haft andra orättvisor i livet som andra kanske inte haft. 😉

    1. hejhejvardag

      Vad glad jag blir att du kommenterar om just detta! Det ger mig en chans att utveckla mina tankar lite 🙂
      Jag VILL höra om ”sådana som du”! Det är ju människor med barn som sover hela natten som ger mig hopp om att hamna där! Och självklart ska du njuta och få berätta om vilken tur du haft utan att folk ska sura för det!!
      Ja, jag vill höra om bebisar som sover hela natten OCH om de som inte gör det. Jag efterfrågar inte misär (tycker det är väldigt tröttsamt, och lite otacksamt, med folk som bara ska tala om hur trist allting är). Jag efterfrågar egentligen bara ärlighet. Och när jag känner, i ett sällskap, på instagram, på bloggar eller liknande, att det blir reklam (eller endast gnäll för den delen) och inte hel sanning, då slutar det att vara intressant, tycker jag.
      Det är det som det hela handlar om för mig, facebook-syndromet, allas försök att leva upp till det som alla andra verkar lyckas leva upp till, fast alla egentligen bara är helt supervanliga människor med plus och minus i livet.
      Varför delar man med sig av det man delar med sig av och vem är egentligen mottagaren? Det borde man fundera över oftare…

      Jag tycker du ska njuta av din sömn, och berätta om dina barn som sover gott, och jag tycker du gör det med väldans insikt!
      🙂
      Ha en bra fredagskväll!

  4. hejsonja

    När en har ett barn som sover blir det som att en älskar att berätta det (har själv haft ett sånt barn) eftersom en innan föräldraskapet blev bombad av intrycket att föräldrar inte får sova. ”Nu blir det sömnlösa nätter som gäller hHÖHÖHÖHÖHÖHÖ” var vad man fick höra under hela graviditeten. Så när barnet som ploppar ut sover 23 timmar om dygnet så sitter en bara där helt häpen och har inget annat att göra med sin tid än att berätta hur mkt barnet sover.

    1. hejhejvardag

      Ja alltså det där beteendet är ju också för konstigt! Att man ska tala om för andra hur jobbigt allt kommer bli, eller hur ont det kommer att göra att föda, osv. Men alla vet ju att det är så sjukt individuellt! Barn är olika. Mammor o pappor också.
      När vi väntade nr 2, väldans kort efter nr 1, var det vääääldigt många som skulle upplysa mig om hur tätt det var. Haha som om jag inte visste! Men det är bra, då får jag inpiration till nya bilder!

      1. Jeanette

        Visst är det märkligt att folk alltid ska pracka på en sina egna värderingar? Ja har 1 år å 2 dagar mellan mina men folk var väldigt snabba med att inflikna att det var FÖR tätt.

        1. hejhejvardag

          Ja men jag blir så trött! Vad tycker de att man ska göra? ”Jaha är det för tätt? Ja då får vi ge bort ett av dem då! Tack för stödet.”
          Dessutom såg jag nån amerikansk studie som hävdade att det var bäst med antingen ett år eller mer än fyra år mellan barnen. Så det beror på vem man frågar…
          Heja dig, du klår ju oss vad gäller åldersskillnad 😉

  5. Jojo

    Klockren! Precis så var det i min förra mammagrupp… Deras barn hade minsann sovit hela natten från att de kommit hem från BB

  6. Manda

    Vadå. Min dotter har ALLTID somnat helt själ och sedan sovit hela natten i sin egen säng.
    På senare tid har hon dessutom väckt mig med frukost på sängen.
    Alltså hon är heeeeelt otrolig. Knappt tre år liksom och har redan koll på hur starkt kaffet ska vara.