Märta:
– Jag vill ha min gjoda (groda)!
Jag:
– Den här? Så, varsågod. Fast det är en ööööödla.
Märta:
– Ja. Den hetej ”min gjoda”.
Jag:
– Jaha, namnet är ”mingroda”?
Märta:
– Japp.
Såklart!
Har ni hört något genialt från era små denna vecka?
Ja vad annars skulle hon ha menat?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Denna….
Jag och min snart 3 åriga dotter A duschar.
A: -Vad har du där på magen mamma? Det är streck… (Pekar på mina gravidbristningar)
Jag: Det är märken jag fått på magen efter att haft dig och lillebror i magen.
A: -Oj, fölååt!
Jag:- Det gör ingenting gumman.
A: -Mamma…. det är fina streck, jätte fina streck på din mage, mamma! Jag tycker din mage är finast i vääärlden!
Jag: (Med tårar i ögonen) -Du har så rätt!
Så fin att den låter påhittad. Men det är den inte!!! Kloka unge! Klart det är den finaste magen världen, hon har ju vatt där inne. Kärlek!
Åååå ja kärlek! Hon har ju så rätt!! De här magarna, jäklar vad med kärlek de ska ha!
Haha, solklart ju! 🙂
Här hemma var det treåringen som skulle tvätta sig efter maten.
När han kommer tillbaka till oss i köket och visar sina händer och munnen så finns det kladd kvar på både händer och kinderna.
Pappa: ”Men tvättade du dig verkligen? Jag hörde inte vattnet.”
Sonen springer in i badrummet igen och drar på vattnet på max, springer tillbaka till oss och säger: ”Hör du det nu då?!”
Haha, då kunde jag inte hålla mig för skratt!
Haha!!
Vid matbordet levererades sanningar häromkvällen. Sa nåt till dottern (2,5 år) om ”att vi tjejer” varpå hon skrattar o säger ”Men mamma, du är ingen tjej, du är en gammal tant”. Pappan fick vid samma måltid veta att han var en tjockis o sonen (4 år) skulle kalla honom för ”Köttbullen”… Man får höra sanningen från små barn och fyllon, eller hur var det? 🙂
Hahaha!! Aaaah!
Häromdagen pratade de om energi på barnets (snart fem) förskola och gjorde bl a experiment med att göra ett batteri av frukt så att en lampa tändes. Väl hemma pratade vi om detta och då utspelade sig följande:
Barn: Jag kan visa hur man tänder en lampa med en frukt! *hämtar raskt ett äpple*
Jag: Men vi har inga sladdar och sånt som behövs.
Barn: Nej, det behövs inte! Man gör bara så här! *tar äpplet och trycker på knappen så lampan tänds *
Jo, det funkar ju faktiskt också 😀
Asså geniiiier di dära små liven!!
Haha, min (snart) 2-åring stod häromveckan och insisterade på att ”mamma hämta muuuuern” (muer=lemurer, hon älskar lemurer).
Tog ett tag innan jag insåg att hon menade sin morgonrock… Den är fluffig, grå-leopardmönstrad, har öron och hon tror att knytbanden är svansar.
Logiskt…? Hm..
Min son på 4år talar gärna om för mig att jag ska inte prata med honom som om han vore ett barn. (Deta sker när han får en tillrättavisning när han har gjort något dumt)
Haha underbart!!
Imorse när vi skulle göra oss iordning inför skolan ber jag sexåringen att göra sig iordning och får ett glatt och trevligt svar:
– Nej tack, men tack för att du frågar!
Ja!
Min tre- åring stod och domderade och hötte med fingret. Hon skulle inte äta och jag skulle sitta ner och inte bråka tyckte hon.
Jag vänder mig till min man och säger;
Vi har en enmeters diktator i huset minsann.
Treåringen får svart blick och säger;
Jag är ingen dator, jag är Irma Anna Elisabeth!
Oj oj vad jag skrattade…