Man ba’: gött med toalettbesök alldeles ensam!! Men varför känner jag mig inte ensam? Kollar upp o möter den dära blicken. Hjälp.
Skrämmande toalettbesök
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Haha! Sjukt creapy. Har hänt många ggr med diverse leksaker som ligger och stirrar på en med apatisk blick. Storebror (och dockan, nallen, dinosaurien, legogubben, mjukiskossan…) ser dig, får en ny innebörd. Kramen hörru!
Hej! Hittade din blogg när jag googlade om att få syskon tätt.
Jag har precis fått reda på att jag är gravid och det kommer att skilja ett år mellan dom ganska exakt. Det dåliga samvetet har resan rotat dig. Hur blev det för er? Kan man hinna älska båda tillräckligt? Tips? Mvh Amanda
Hej Amanda!
GRATTIS!!! Så kul! Och oh ja jag känner igen det dåliga samvetet. I början var det ju ett pyttelitet frö som tävlade mot en liten person som är det största som hänt en. Klart det blir bergochdalbana i känslorna!
Jag tycker att det är helt fantastiskt! JA jag är trött, JA det har varit jobbigt, men allra mest har det varit sååå härligt. Och man har absolut tillräckligt med kärlek till båda!!
Snabba tips:
– läs inte så mycket om att få pseudotvillingar, det står en massa negativt och inte så mycket kreativt och peppande, eller ens råd. Jag googlade till slut ”positivt med att få tätt” för jag blev desperat. Och hittade några forum-trådar av föräldrar med barn tätt som tyckte det var toppen! Jag stannade där. Det fick räcka!
– tips två: Jag vet inte om det är bra, men vi förberedde oss på att det skulle bli kämpigt. Varje gång det var en jobbig period med kanske mycket sömnbrist så kände jag ändå att det inte var en överraskning, jag hade ju förstått att det skulle vara så. Och så var det sjukt skönt när det blev enklare och enklare för varje dag!
– tips tre: var snäll mot dig själv! Att tappa tålamodet, vara trött, låta barnen se för mycket tv en period, att inte vara så pedagogisk, att de fick glass tre gånger på en vecka… osv. LÅT DET VARA SÅ! Man gör sitt bästa och det ÄR gott nog, på riktigt!
Jag har skrivit fyra ganska långa avsnitt om mina år hittills som mamma till pseudotvillingar. Här är första inlägget (länkar till de andra i varje del). Om du vill läsa någon dag! Många kommentarer också som kan vara kul att läsa tror jag.
http://blogg.loppi.se/hejhejvardag/2015/04/16/om-att-fa-barn-tatt-del-1-inledning/
Ta hand om dig! Och skriv gärna igen om du undrar något om min erfarenhet av detta!
Och igen GRATTIS!
Kram!
EXAKT det där har hänt mig också! Tur att jag redan satt på toa när jag sket på mig av rädsla, ha ha!
Hahaha!