Tänk om det fanns en magisk dryck som tog bort min ångest, gav mig självförtroende, fick mig att slappna av lite mer och skaka av mig pressen! Inte bry mig så mycket om vad andra tänker, få mig att bli rolig, få mig att bli snygg, få mig att bli tuff och våga säga vad jag tycker. Men just det, det gör det ju! Alkohol!
Hmm… men riktigt så enkelt är det inte va? Vad händer med stressen, pressen och ångesten efteråt, när magin slutar verka? Och är det så att den magiska drycken verkligen hamnar på rätt ställen, slår till på rätt sätt så att säga?
Jag har haft en ganska romantisk syn på alkohol genom åren. Jag har festat en himla massa och jag har haft helt sjukt kul. Och alldeles förskräckligt. Ett lotteri, så här i backspegeln sett. De allra mest idiotiska saker jag gjort har skett med alkohol i kroppen. Det är då jag gjort illa andra och mig själv. Ska det behöva ta 30 år innan man inser att det där med alkohol nog inte är min grej? Hur många läxor ska man behöva ta sig igenom innan man inser problemet? Att vara onykter passar inte mig. Så är det.
Jag är inte nykterist. Jag tycker jättemycket om att ta ett glas vin då och då. Eller ett glas bubbel! Skål! Men är den inte ganska skev, hela attityden till alkohol i vår kultur? Någon kan kräkas i en buske, kissa mitt på gatan, vråla ut diverse saker på öppen gata, men det som får mest reaktioner är ”nej tack”. Va!? Ska du inte dricka?! Är du NYKTER??! Varför då???? Förklara!!!
Försvara och förklara. Inte varför du dricker så mycket att du har ångest i två dagar. Inte varför du vinglar till och slår axeln i dörrposten. Inte varför du har svårt att hålla dig vaken fram tills du kommit hem. Och inte varför du sa så himla skumma saker. Nej, DET behöver du inte förklara. Förklara varför du INTE tänker dricka alkohol ikväll! Försvara dig!
Vilken förstörare jag är va? Äntligen semester. Ett glas rosé på verandan, en öl till maten, ett glas vin till chokladkakan, en liten konjak till solnedgången. Hur härligt är det inte??
När Märta var typ 3-4 månader så skulle vi äta middag hos mina föräldrar. Vi hade tagit ett glas vin före maten och jag hade som vanligt druckit ett glas till middagen och jag blev lite snurrig i huvudet! Jag hade inte helt och totalt kontroll. Jag var inte särskilt onykter. Men det hade blivit lite grumligare i huvudet, så som det blir med alkohol. Jag fick panik. PANIK! Där uppe låg min dotter och sov och jag var här nere och hade inte 100% koll. Det hände ingenting, alkoholen försvann ur min kropp vartefter och jag bestämde att jag aldrig mer ville känna så. Sedan tidigare hade jag bestämt att jag aldrig mer ville dricka ”för mycket”, men här bestämde jag mig att även detta kändes som för mycket för mig.
Det som förut var poängen med alkohol för mig – att tappa kontrollen, för jo, tyvärr var det nog syftet – är exakt det jag INTE vill nu.
Det här är ingen predikan för att folk inte ska ta sig ett glas i sommar. Det här är min väldigt förenklade och sammanfattade syn på alkohol, förr och nu.
Man gör som man vill, så är det ju. Och även om man skulle tillhöra gruppen som dricker för mycket och kanske skadar sig själv eller andra, så kommet detta blogginlägg inte förändra det beteendet. Kanske kommer många att känna att de vill gå i försvar. Kanske känner några inte alls igen bilden av alkohol såsom jag beskriver den. Alldeles säkert är det många som inte gör det. Ta med dig vad du vill från detta blogginlägg, om det finns något här i som du tycker är värt att fundera över. Oavsett vad man tycker så är det ett ämne som bör diskuteras. Vår syn på alkohol, vad som anses vara okej och inte.
Några tankar vill jag dock skicka med, framför allt till dem som har småbarn:
Det finns väldigt få personer som skulle sätta sig i bilen efter att ha druckit några glas. Varför? För att man vet att man inte är på sin vakt, man har inte full koll. Och så är det olagligt.
Av någon anledning är det inte olagligt att ha hand om barn när man har druckit. Men om du inte kan tänka dig att köra bil, kan du ändå i samma tillstånd ha hand om ett barn?
Var försiktig, ta hand om dig, ta hand om dem omkring dig!
Hur tänker ni kring alkohol?
Så många klokheter. Jag avskyr alkohol, både smaken (vilket gör att välja bort blir lättare) och vad alkoholen gör med oss. Ser liksom inget positivt alls med det men dömer inte de som dricker. Drack en massa som tonåring och kan vissa stunder sakna det bekymmerslösa och partyfeelingen men det är liksom så bedrägligt och inte riktig glädje för mig…och jag vet att jag är usel på att hantera alkoholen. Jag har många ggr sagt att jag hade förstört min vackra familj om jag drack, det hade inte funkat. Sedan att farsan jobbade med alkoholister under många år har ju hjälpt till, vi firade många julaftnar med missbrukare och sönderslagna familjer när jag var liten. Den svärtan sätter sig. Tack för ett bra inlägg! Kram!
Klockrent! Håller med helt och hållet.
Jag tänker precis som du! Bra att du tar upp detta viktiga ämne!
Känner likadant och för mig är det nog en kombo av kontrollbehov, en avsky mot bakiskänslan och minnet av hur jag uppfattade berusade vuxna börjat var barn. Tycker det är lite jobbigt att svärföräldrarna och svägerska tycker det är självklart med vin, öl och nubbe så snart det är någon högtid (typ att familjen samlas) trots att det alltid är flera små barn med.
Precis så här som du skrivit snurrar min atankar om. Besattheten av alkoholen, att dricka till fest, för att fira, för att unna, för att sörja, för att det är vardag, sommar, vinter etc. Alltid ska alkoholen stå i centrum. Sjukt. I min svärfamilj och släkt är det de enda det pratas om. Fyllehistoria hit och fyllehistoria dit. Ska inte du dricks? (Frågar dock inte mig då dom vet att jag endast dricker ngt glas ibland). Sjukt less på denna besatthet.
Tack för ett bra inlägg!!
Vilket bra inlägg!
Vi har båda festat i våra dagar, men aldrig haft svårt att låta bli och sedan barnen kom (vi har tre, varav ett med flerfunktionshinder) blir det väldigt lite. Dels för att vi inte vill utsätta barnen för det, dels för att vi vill vara redo ifall något skulle hända och även för att vin inte passar särskilt bra till korv och makaroner.. 🙂
Annars är det nog mest vin till maten som vi saknar. Vi brukar ibland köpa halvflaskor för att just ta ett glas vin till maten. Tråkigt att det är ett så begränsat sortiment i den storleken, men med tanke på att vi förr ofta gick på restaurang och köpte vin ute så händer det att vi öppnar en dyrare flaska – tar varsitt glas och slår ut resten. Bortkastat enligt vissa, men vi ser det som ännu mer bortkastat att bli berusade/bakfulla.
Jag upplever dock inte mycket tjat och ifrågasättande från vänner och bekanta – väldigt många har gjort samma val eller accepterar det val vi gjort. Men visst – vi är inte på så många fester eller ute i svängen heller just nu.. Mest frågor och tjat blir det nog hemma hos mina föräldrar. De gillar att dricka vin till maten och vill nog gärna rättfärdiga sitt drickande med att ha sällskap..
Tack för en jättebra blogg, träffande illusar och intressanta diskussioner! Ha en härlig sommar alla!
Jag håller med dig fullt ut! Var sak har sin tid! Dricker gärna ett litet glas men inte mer under spädbarnstiden. Att bli lullig är inte ett alternativ alternativ! Tyvärr har svärmor och svärfar blivit rejält onyktra flera gånger när vi hälsat på med små barn, vilket gjorde att jag tillslut satte ner foten och sa; träffa oss gärna, men då utan en droppe alkohol i kroppen. Det funkar men jag tror inte jag är favoriten direkt. Men är så himla glad att jag sa ifrån. För barnens skull!
jsg kommer inte dricka en droppe denna sommar. Har en två åring och en 4 månaders bebis. Sen kommer jag alltid ha som krav att antingen jag eller pappan är helt nykter. Känner jag mig själv rätt så kommer jag max dricka ett glas vin till maten när barnen är små om pappan inte dricker nått då.
Jag har inga problem med dom som dricker (måttligt), däremot tycker jag att om man har (speciellt små) barn ska en förälder vara i ett sådant skick att om något skulle hända ska de kunna fatta rationella beslut.
Sedan håller jag med att det är tråkigt att i vårt samhälle blir man ofta ifrågasatt när man tackar nej till alkohol. Jag dricker inte själv och har sedan tonåren fått förklara varför jag inte dricker alkohol. Många gånger har mina svar att jag inte tycker det är gott och att jag därför inte ser någon anledning att dricka ifrågasatts och slutat med att jag har blivit irriterad och svarat; min pappa är gravt alkoholiserad och efter vad jag varit med om är detta enda sättet att vara 100% säker på att inte gå samma öde till mötes. Vilket inte är den huvudsakliga anledningen utan det är att jag inte tycker att alkohol smakar gott. Men det svaret får de flesta att backa.
Min syn på alkohol? Eftersom jag växte upp i ett hem där somrarna mest bestod av halvnyktra släktingar på dagarna och på kvällen fanns det inte ett spår av nykterhet hos dem. Så har min syn på alkohol blivit att jag ytterst sällan dricker och när jag dricker alkohol så är det max tre glas vin eller tre cider på en kväll. På jobbet har jag blivit utnämnd som ”torris”. På skämt iofs men ändå. Får väldigt ofta försvara mitt lilla alkoholintag. Jag har inget mot att försvara det om den som frågar kan svara på varför den måste ta en fredagsöl. Skulle hen klara en fredagskväll utan ölen? Därefter slutade folk fråga mig. Men be mig inte klara en fredagskväll utan cola! Då är mitt liv föööööörstööört 😉
Håller med dig! Har själv tagit beslutet att vi ska va en förälder som är helt nykter på middagar etc. Tanken att mina barn skulle känns sig obekväma eller otrygga pga att man inte är sig lik känns inte bra. I synnerhet när de är små! Men sen är det ju upp till var o en vilka beslut man tar som i allt..
Åh fy fan vad jag känner igen mig. Bara här om dagen packade jag ner min femmånaders bebis i vagnen och åkte hem från min mamma kl 21 på kvällen trots att vi skulle sova där då jag tyckte att hon druckit för mycket. Inte för att hon var en fara för min dotter eller aspackad utan för att jag blev som ett litet barn, fick ont i magen och kände mig så fruktansvärt obekväm.
Jag dricker gärna ett glas vin till maten ibland. Ett glas. Eller som i går när min fru gick på semester så firade vi med ett glas bubbel. Men det stannar där. Jag vill att mina barn ska få en sund syn på alkohol. Man kan ta ett glas vin, man behöver inte bli full. Jag är så väldigt glad för att det finns så god alkoholfri öl nu för det är bland det godaste jag vet en varm sommareftermiddag. Smaken utan bismaken liksom!
Är precis likadan sen jag fick barn. Är inte nykterist men varför skulle man dricka så man inte kan ta hand om sina barn? Att man sen har nåt minne från sin egen barndom där man inte känner igen sin förälder för att de inte är som vanligt hjälper ju också till.. Såna minnen vill jag inte ge mina barn.
Jag vill inte dricka mycket när jag är barnfri heller, det känns inte kul och inte värt det. Man sitter bredvid sina vänner och ser dem bli mer och mer berusade och man funderar ju på vad de får ut av det, vuxna människor. Tro mig, jag har också hållit på så, men kommit fram till att det inte är för mig längre.
Bra inlägg! Minns hur jag ogillade min farmor som barn, hon var bara elak och konstig – lite mer vuxen fick jag förklarat för mig att hon jämt var berusad och det en stor anledning till att jag inte vill att mina barn ska uppleva det med sina familjemedlemmar och släktingar. Vi slutade festa och dricka långt innan barnen kom och det är aldrig svårt att avstå – just för att vi båda har minnen från vår barndom där någon vart obehagligt påverkad.
Jättebra att du tar upp det här till ytan, särskilt nu i sommartider då det är ännu större press med läskande drinkar och bubbel i bild å text i alla media!
Det är så himla tråkigt att det ska vara så fel att avstå från alkohol. Jag har festat o levt rövare i mina dar. Shots hit o dit i enda syfte att go bananas och ha skoj. O det hade jag, oh ja! Gjorde aldrig något dumt på fyllan fast jag oftast var fullast av alla. Sen en dag tröttnar man.. Jag har även mycket alkoholister i släkten men så jag slutade helt plötsligt en dag att dricka. Drack ju aldrig förut för att det var gott så jag såg ingen anledning till att dricka när jag tröttnat på att festa. Alkoholfritt är enligt mig mycket godare……! Men Gud så tråkig jag har blivit nu. När vi ville ha alkoholfritt bröllop (jag var gravid, min man hade också slutat dricka och jag hade nära som var nykterister, det var barn på bröllopet= ingen anledning att ha alkohol på bröllopet) Gud vilket liv det blev på folk. Tycker att det är tröttsamt. Jag skulle aldrig lägga mig i om andra dricker. Dock så väljer jag gärna bort att utsätta mitt barn för fulla människor, då får man åka själv!
Känner likadant. Tack för en bra blogg!
Jag har, som många andra, ändrat min syn på alkohol på senare år. Egentligen redan innan första barnet föddes, även om det blev tydligare i och med en ”påtvingad” 9 månaders nykterhet. Jag har gjort många oerhört dumma saker under alkoholens inflytande genom åren. Det är inte värt det. Vare sig det fysiska eller själsliga nåendet efteråt. Jag ska inte påstå att jag aldrig dricker alkohol idag, men det är väldigt begränsat. Det är bäst för samtliga!
Har också tappat intresset för alkohol, och det känns så skönt att slippa gå till Systembolaget, bestämma vem som ska köra och vem som får dricka, vara bakfull etc. Tänker med fasa på vad mycket tokigt man gjort när man druckit, men visst hände mycket roligt med. Alla dessa pengar man spenderat på alkohol kan man ju fundera över också…
Tack för en bra och rolig blogg!!
Tack för detta inlägg! Känner igen mig helt! Så skönt att fler känner likadant. Självklart måste man få välja alkoholfritt utan ingående förklaringar!
Är så jävla skönt att jag är gravid denna sommar så jag slipper tjatet om att dricka !!! Har inget emot att andra dricker men jag mår så fruktansvärt dåligt, från första glaset (lättpåverkad) tills baksmällan lagt sig 🙁 ser ingen anledning till att ens ta ett glas vin då jag inte tycker det är gott. Tyvärr respekteras detta inte, förutom bland mina närmaste vänner. Men tom hemma bland svärisarna får jag höra att jag är tråkig, inte vuxen osv .. Skulle jag därimot nämna att jag älskade marijuana (innan barnen kom) och tog en joint varje lördag skulle folk gå bananas :/
Känsligt & viktigt ämne! Jag/vi lever med en extremt avslappnad syn på alkohol & dricker ett par glas vin eller öl, vilken dag som helst i veckan utan att tycka vi blir sämre föräldrar. Skulle dock aldrig aldrig ifrågasätta den som inte dricker & har många vänner som är nykterister. Jag tror att om man känner att det är fel, så är det inte bra. Jag tror att om man inte kan sluta dricka utan man börjar göra dumma saker när man dricker, så ska man definitivt ta sig en tänkare. Men jag tror också att det finns dom som kan leva ett helt liv & ha en okomplicerad relation till alkohol. Intressant & viktigt, som sagt! Heja dig som bjuder upp till diskussion!
Tycker det var jättebra skrivet!
Jag glömmer aldrig när jag och några klasskompisar en gång intervjuade en massa barn (visserligen på filippinerna men ändå, barn är alltid barn), och när vi frågade om eventuella rädslor så var det helt klart när de vuxna var fulla som de tyckte var läskigast, näst på plats kom rädsla för att floden de bodde vid skulle svämma över. Intressant tycker jag, hur en full vuxen upplevs i ett barns ögon.
Igenkänningsfaktorn är hög! Har vid ett fåtal tillfällen varit berusad efter första barnets födelse 2004, när pappan tog ansvar. Ok vid tillfället, men inte värt det dan efter. Senaste året omvärderat ytterligare, då en nära anhörig gått in i regelrätt missbruk på äldre dar. Det kan verkligen hända vem som helst! Visst är det gott med vin till maten etc, men den som avstår ska ju få göra det utan att behöva motivera sig!
Även jag har insett att alkohol inte är något för mig. Ett glas då och då som du säger men att hela vårt sociala liv måste involvera alkohol tycker jag är jättekonstigt. Hur kan alkohol vara så viktigt? Varför måste man hela tiden ifrågasättas om man väljer bort det? Ska man behöva hitta på en ursäkt till att inte dricka? Jag har tyckt det varit väldigt skönt att vara gravid och sedan amma i omgångar, då är det socialt accepterat att inte dricka, men lik förbannat är det någon som måste påpeka att alkohol går över till barnet via bröstmjölk. Idioti är vad det är!!
Jag har en kanske orimlig rädsla för att inte kunna köra bil till akuten om något skulle hända när man är på fest med barnen och för all del även när man är hemma med barnen (inte så himla ofta vi varit på akuten, men varje gång har det varit jävulskt skönt att bara kunna hoppa in i bilen och åka dit).
Nu på senare tid har jag vågat börja ta ett glas vin till fredags- eller lördagsmiddagen även om det bara är barnen och jag hemma, det funkar och jag får njuta en mer komplett måltid (enligt mina sinnen).
Men full – och barn, de två skall aldrig blandas!
Jag har växt upp med alkoholister och jag vet hur jag tänkte som barn när jag såg fulla vuxna, jag önskar inte att mina barn skall behöva känna/tänka så!
De kommer att få lära sig ändå, vad det innebär när vuxna dricker alkohol och hur människor påverkas. Men det känns helt onödigt att de skall behöva lära sig det av de personer som de litar mest på i hela världen.
Håller med! Jag har haft mina kaskadspyor i vuskar och äver hela offentliga toaletter, blivit hemskickad i taxi strax efter 21. Jag kan skratta åt det. För det är rätt komiskt. Men samtidigt har jag aldrig varit någon som dricker speciellt mkt. Gillar varken öl eller vin – vilket ofta gjorde när jag var ”i den åldern” att jag fick ta med mig cider/alkoläsk själv vilket gjorde det lättare att inte dricka för mkt.
sen jag fått barn vill jag gärna ha ”alkohol-högtiderna” helt fria från alkohol. Jag märker o reagerar direkt när jag ser att någon börjar bli berusad och vill faktiskt bara gå därifrån när mor&farföräldrar börjar ”bete sig underligt” vill jag åka hem.
Samtidigt kan jag sakna när man inte brydde sig så mkt och kunde supa till bara för att. Konstigt.