Igår läste jag Hej Sonjas svar på den här krönikan. För er som inte läst så handlar krönikan om en man, Ola, som ser ”medelsnygga till ful-snygga” tjejer på tåget och de ger honom en wow-känsla. Han vill hitta ett sätt att säga det till de där ful-snygga tjejerna för att sprida lite glädje. Och nej, han har ingen dold agenda för han är lyckligt gift.
Jag funderade på detta. Varför stör jag mig så mycket när jag tänker tanken att nån skulle tala om för mig att den får en ”wow-känsla” av mitt fulsnygga fejja? Jo, därför att det sätter mig i en otroligt obekväm sits. Vad ska jag göra med denna information? Ska jag låtsas bli glad och säga tack för att inte vara otrevlig, och riskera att behöva prata mer med denna okända människa?
Ska jag istället inte säga nånting och bli sedd som snorkig och dryg? Ja så får det ju bli. Jag blir tvingad att vara otrevlig alltså.
Flickvänsmaterialet skriver om det SÅ BRA: Läs här. NU! Och läs gärna alla kommentarer, bland annat från krönikören själv och Flickvänsmaterialets klockrena svar.
Någon i kommentarfältet där skrev att Ola kunde väl säga sina uppmuntrande ord till en pensionär eller en hip-hop-kille istället? Varför var han tvungen att fokusera på just fulsnygga tjejer?
Bra idé faktiskt. Om syftet är att sprida godhet, som Ola verkligen verkar tycka är grejen med att få detta att funka, så kan han ju börja med de grupper som vanligtvis inte blir så objektifierade.
Vad tycker ni om komplimanger från främlingar?
Jag fick en gång viskat(skriket) i örat ”fan vilket snygg röv du har”. Visserligen ute på ett dansgolv men endå, va fan? Jag vände mig om och sa ”okej?”. Killen blev helt paff, ”var det ingen komplimang? Blev du inte glad?” Jag fick snällt förklara för killen att nej, jag vill inte höra vad en främmande människa tycker om min röv, eller om ngt annat för den delen. Han blev verkligen genuint paff, han trodde liksom att han gjorde mig en tjänst. Jaja, han bad faktiskt om ursäkt och gick iväg sen.
Jizzzzez… Inte ok på ett dansgolv heller. Fint av dig att ta dig tid o förklara o skönt att han inte blev ännu mer grisig…
Jag tänker att om man vill göra någon glad kan man bara säga hej och le, bara le eller önska någon en trevlig dag. Det skulle jag bli glad av att höra/se. Det skulle inte göra mig illa till mods eller något. Det enda jag skulle göra var att le tillbaka, säga hej eller detsamma, om jag ville.
Att få en kommentar om mitt tusende av en främling är inget jag skulle uppskatta alls och jag skulle antagligen inte kunna säga vare sig detsamma, le eller säga tack. För det skulle kännas som en påtvingad situation. Ett glatt Hej känns sällan påtvingat.
Luddigt, med förhoppningsvis får jag fram vad jag menar:)
Jättebra skrivet! 🙂
Jag har nog med egna bekymmer kring mitt utseende för att uppskatta främlingars kommentarer. Om jag ber en vän om feedback, fine fine alright liksom. Får jag en komplimang börjar mitt vacklande ego omedelbart ifrågasätta vad undermeningen var egentligen – jag menar, säkert tycker hen att jag har fint hår bara för att jag har så fult ansikte typ.
På bussen/tåget/banan, då jag får finnas i min ”zone” och läsa, titta på folk eller bara försjunka i egna tankar. Då är en komplimang som att få en käftsmäll – att bli påmind om mitt yttre när mitt inre vistades i vilande omedvetenhet om detsamma.
Uppskattar det inte.
Ja inte är det lätt alltså… Och som du säger, när man är i sin egen zone vill man bara va i fred!!
Ja men jag förstår precis!!. Snacka väder eller liv i stort o smått kan vara kul, fantastiskt eller bara ”inte superjobbigt”. Men kkommentarer om ens utseende…näe tack.
Alltså suck. Jag har inte läst krönikan för jag känner redan hur jag kokar och hur upprörd jag skulle bli om jag läste. Den negativa energin behöver jag inte, är glad att det finns andra som orkar stå upp mot alla dessa idiotet i vårt samhälle. Sist jag stod upp mot en idiot för att han kört cirkus 2 meter bakom min bil i 2 mil utan anledning(tyckte han att jag körde för långsamt när jag höll hastighetsbegränsningarna kunde han ha kört om) och frågade vad han fick ut av att köra så nära min bil, då jag kände att det var väldigt onödigt att inte hålla avstånd eftersom det bara var vi två på hela vägen och jag har ett barn i baksätet som jag är väldigt väldigt rädd om, fick jag bara till svar ”jag har inte kört nära nån bil”. KAN (förlåt för fördom men det är mer ett faktum) EN DEL MEDELÅLDERS VITA MÄN SLUTA VARA SÅ IN I HELVETE TRÅNGSYNTA OCH SLUTA TA FÖR GIVET ATT VÄRLDEN OCH ALLT OCH ALLA SOM FINNS PÅ DEN ÄR DÄR FÖR DERAS SKULL? Tack för ordet. Hej.
Haha bra med lite bryt!!! Heja heja!