Maja har en ny grej. Hon lägger händerna över bröstet, putar ut underläppen, morrar och säger ”arjjj”. Lite när som, åt lite vad som.
Hon hade gjort det en hel del med en kompis på förskolan. De hade liksom gaddat ihop sig och stått rygg mot rygg och varit ”arjjja” tillsammans. En i personalen hade frågat:
– Men Maja, var har du lärt dig att vara arg då?
– Mamma! svarade Maja glatt.
Kul att man kan inspirera!
Haha, underbar posé! Det där känns igen på vår lille. Han tränar på känslor och har förmodligen någon av sina päron som förebilder. Han sänker ner hakan, liksom stirrar lite uppåt för att se riktigt grym ut (det är ju så svårt när han har youghurtrester runt munnen och guldiga tights) och säger typ ”Nu ä ja ajj/sur på dej!” RESPEKT! Och hurra för att man kommer in på blorren med fånen nu! Pöss! /Mickan
Hahaha!! Det är ju fantastiskt OCH läskigt när man inser att det är små härmapor man uppfostrar. Hjälp jag måste tänka mig för så mycket!!!
Ja men visst äre bra att blorren verkar va i form!!! Tjoho!
Kram till Mickan och fina magen ❤️❤️
Hahahaha