Senaste dagarna har jag tänkt på tid. Vår hjärna är ju fantastisk, vi kan ha djupa, analyserande diskussioner, göra komplicerade uträkningar av diverse problem och så vidare. Är det då inte underligt hur dåligt grepp om tid vi har? En veckas semester känns alltid som den nyss började, samtidigt som att den verkat ha varat i minst tre veckor. En dag kan kännas som tio och en vecka som en kvart.
Fast jag ser gärna att vi inte utvecklar den sidan mer, för tänk när man har den där känslan av att en helt underbar helg varat en evighet. Den evigheten vill man inte byta mot ”2 dagar, punkt slut”.
Avslutar med ett citat (av Liam Neeson minns jag) som fastnat i mitt huvud. Det är både vackert och ger mig lite panik: ”När man har småbarn går dagarna långsamt och åren fort.”
Ha en fantastisk fredag hörrni! Hoppas helgen blir låååång 🙂
Det här fick mig att fundera över hur mina känslor inför tid förändrats sedan knatten kom. När jag läste det här så var det den enda soliga dagen på evigheter och den pappaledige skickade gulliga bilder på utomhusleken. Plötsligt slog det mig att det här kanske är min enda chans. Vi nöjer oss nog med ett barn och då kommer det här att vara min enda sommar med liten bebis, stapplande steg och spurtkryp på gräsmattan. Så jag gick tidigare från jobbet.
Love, love, LOVE your texts. Thoughtful with a nice dash of diskbänksfilosofi. Ha en mysig helg. Kram! xx
❤️ tack fina du! Nu blev jag glad Kram!
Ok. Sorry hejhejvardag. Men jag pallar inte längre. Jag har en Iphone 6 med både 3 och 4G och även en 100/100 uppkoppling så jag BORDE inte bli helt psyk på din sida. Men det blir jag. Allt hänger sig och det är inte värt det. Detta är sista gången jag besöker denna blogg fram tills dess du får tummen ut och byter portal eller att Loppi SKÄRPER SIG. Tack för mig och lycka till. Det är inte du. Det är jag XOXOXOXO
så tråkigt!! Rapporterar vidare så klart! Hoppas vi ses igen ❤️