Alltså ni anar inte hur det värmer, era fina kommentarer på mitt tidigare inlägg där jag pratade om att försöka landa i att det är ok att inte vara omtyckt av alla. Ni är så himla bra!!
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag ska självklart svara på varenda en, men har varit upptagen av den, vad det verkar, helt bofasta streptokocken i min kropp. Nu kör vi omgång tre och denna gång i min favvofärg – turkos! 
(Lägg märke till megagullig fot i hörnet)
Och när man är hängig på jobbet och råkar ha världens bästa chef så blir man serverad det här! 
Och ja jag gick till jobbet ändå, orkar inte va sjuk mer så jag låtsas mig frisk + smittar bara om jag pussas så jag har sagt åt kollegorna att försööööka motstå frestelsen.
Men det är ju du som är bäst! Ja, livet med barn är inte en dans på rosor och tack vare sådana som dig får du oss som inte alltid känner detta att må lite bättre. Vi är inte ensamma om att torka upp spilld mjölk med sockan bara för att man helt enkelt inte orkar gå en meter och hämta disktrasan för det skulle betyda att Lill monstret skulle få tre sekunder extra på sig att hitta på valfritt bus och vi är inte ensamma om att känna oss världs sämst kl 04.30 när ungen vill bygga klosstorn och man bara känner för att riva ner tornet och gå och lägga sig. Tack. Kram