Idag har jag varit det. Världens sämsta mamma. Iiiiiinget tålamod. I tre dagar har vi streptokockisar vistats i lägenheten med undantag för små spännande utflykter till Vårdcentralen eller Konsum. Jag har varit riktigt hängig och inte gjort någonting här hemma, typ städ, disk, matlagning osv. Alltså ÄNNU mindre än vanligt menar jag då.
Men barnen har ju ändå sina behov och de märks ju mer när man sitter inomhus och glor. Det har väl ändå funkat helt ok tycker jag, men idag… inte så bra. Märta är lite understimulerad och i kombination med väldig trötthet som slog till så blev det överspeedad lek med mycket fysiska inslag varvat med krav att bli buren/sitta i knät. Och så en mamma utan tålamod som bara kunde tänka ”jag behövde en liiiiiiten p a u s”. Blev inget bra.
När jag var mammaledig så hade jag faktiskt ganska mycket överseende med mina dagar som dessa. Jag umgicks så oerhört mycket med barnen och tyckte inte det var så stor grej om jag var lite värdo en dag. Men nu, när jag jobbar heltid och inte umgås alls lika mycket med mina godingar, då värker det i hjärtat när jag varit ”en dålig mamma”.
Det värker och jag känner mig dålig. Sedan säger jag till mig själv att vi är alla människor och att barnen förstår det också. Så här är det ibland. Ingen tar skada av det. Punkt slut.
Är inte vid ”punkt slut” riktigt än… Snart så. Snart ska jag spotta ut den där klumpen av dåligt samvete. Och återgå till att vara världens bästa mamma. För sådan är jag aaaaalltid annars.
Jag är en nybliven mamma sedan nja strax över 1 månad sedan . Jag har absolut ingen koll på vad som händer sedan när min bebis blir större och kräver mer aktivitet men det känns så himla skönt att man alltid kan klicka in på din fantastiska sida och få känna sig helt normal i sina tokiga tankar. Tack för denna superhärliga sida som lockar till så mycket skratt samtidigt som man säkert kommer känna igen sig när tiden kommer (dock känner jag redan igen mig när de gäller vissa irritationer mot sin partner
Hej Conne!
Tack snäääälla för denna fina kommentar! Det ger så mycket energi att få höra sånt här!
Och stort grattis till bebisen! <3
Kram!
Varför är det så skönt att höra att fler har nominerats till smästa-mamma-priset? Kan bjussa på helgens lågvattenmärke hos oss. Halvsjuk och alldeles för trött mamma (heltidsjobb är verkligen förskräckligt jobbigt har jag insett tre veckor efter att jag sa ja till det), ensam med två vildingar på 2 och 5 år, pappan iväg på festligt baluns (inte alls bitter…). Roddar ihop en middag som blir utdömd som ”aaaasaäcklig!” innan den ens blivit. Efter 27653 små konflikter mellan barnen/barnen och mamman, 35 svälta-räv-pluppar nergrävda i en blomkruka och en hel toarulle förvandlad till snöflingestora bitar som sedan tjoffats ner i toaletten och skapat stopp, ber den ljuva 5-åringen mamman att öppna mjölkpaketet ”öppnarenrå, öppnarenrå, öppnarenrå, öppnarenrå, öppnarenrå, öppnarenrå…”. Som den inte längre särskilt balanserade mamman jag då var slänger jag mjölktetran i golvet. Plask! Ridå.
Haha ååå jag både skrattar och gråter lite medlidande med denna kommentar! Alltså är det inte helt underbart att vi alla faktiskt är människor och ibland bara tappar det (eller slänger det?? ;))
Heja oss fantastiska föräldrar som analyserar och tänker och bryr oss och ibland bryter ihop!
Och tack för denna kommentar!
Kram!
Tack själv för din härliga blogg och dina bilder som ofta känns som om du varit en fluga på väggen i vårt hem :)!
Uäh- gårdagen var HEMSK :/ stor ogilla på den. Men min lilla tröst är att ”igår” aldrig kommer tillbaka. Idag en ny dag så även imorgon. Ny chans. Att försöka vara den mamma jag vill vara. Även om det känns som att barnen motarbetar något så jävulskt..!
Men idag var en bra dag. Igår och många andra dagar NOT SO MUCH. Men det är de bra dagarna jag lever på 🙂
Precis! 🙂
Och min fina vän smsade mig i går att hon läst i en bok om barn och föräldraskap att barn inte vill ha perfekta föräldrar, barn vill ha mänskliga föräldrar. Det är mitt nya mantra nu! Mänsklig kan jag skriva under på ! 😀
Ja men fyfasen för gårdagen
Tur att den var igår 😉
Åh. Då var vi två (säkert typ tvåtusentvåhundratvå) mammor som kände oss så där värdo igår. Fick lov att halvt tvångspussa sönder mina små godingar nu på morgonen. Pepp till dig som förgyller min vardag med din fina blogg! Tack.
Å tack! Det värmer faktiskt lite att ha sällis i värdoheten. Kanske är vi bara mänskliga?? 🙂
Tack för pepp! Kram!
Mänskliga var ordet, sa Bull! Kram!
Skrollade ner gjorde jag, inte skrinlade. Vad är det? Otippat att autocorrecten inte har med ett så digitalt ord som skrollade :p Hepp nu ska jag torka håret!
Haha, typiskt autocorrecten att inte hålla fart 🙂
Men hallå, jag länkades hit på fb och smågrät lite till det här inlägget för att jag kände igen mig nåt så jävulsk. Sen skrinlade jag vidare och nu har jag fällt någon tår till och skrattat hjärtligt åt att ha hittat hit och att ha hittat till någon som träffar så rätt i hur det känns att vara förälder. Jag älskar’t. Hej hej vardag och hej en ny favoritblogg!
Ameh hej finfina person med finfin kommentar! Vad glad jag blir! Det värmer här i misslyckade-mamma-land!
Förresten sms:ade en kompis att hon just läst i en bok (ja en bok, där står sanningar!!) att barn inte behöver perfekta föräldrar, utan mänskliga föräldrar! Det finns hopp! Whoop whoop!!
<3