Louise, som driver bloggen Hej Hej vardag, är mamma till Märta, född april 2012, och Maja, född maj 2013. Sambo med Mattias. Boende i Stockholm. Hennes vardag är intensiv, underbar, jobbig och härlig, och hennes blogg är en hyllning till den. Bloggen består mest av illustrationer, men också en del text, och några foton.
Hoppas ni gillar't!
Vill ni mig något? Mejla på [email protected]
Louise, som driver bloggen Hej Hej vardag, är mamma till Märta, född april 2012, och Maja, född maj 2013. Sambo med Mattias. Boende i Stockholm. Hennes vardag är intensiv, underbar, jobbig och härlig, och hennes blogg är en hyllning till den. Bloggen består mest av illustrationer, men också en del text, och några foton.
Hoppas ni gillar't!
Vill ni mig något? Mejla på [email protected]
Ha ha! Jag tänkte på ett bebisscenario jag varit med om och som jag tydligt ser framför mig i din teckningsstil! Bebis ska sova, man vaggar intensivt och barnet gnäller. Man vaggar och vaggar, ryggen gör ont. Till sist somnar bebisen och snart kan man lägga ner hen i sängen. Då händer det, man nyser. Sista rutan är ungefär som din bordsbild där alla gråter 😉
Haha! Så sant!
När min lille hade kolik var han bara nöjd i bärselen- om jag rörde på mig! Så jag satt där på köksstolen och guppade och åt själv och skulle dela maten till 2,5-åringen… Hysteriskt!
Haha precis så, den delen saknar jag inte precis 😉
Hade en period jag hade amningskudden i knäet och ammade medans vi åt. Woho, båda fick äta samtidigt 😛 Sedan ville han såklart inte det längre o vi var tillbaka igen 😛
Ha ha! Jag tänkte på ett bebisscenario jag varit med om och som jag tydligt ser framför mig i din teckningsstil! Bebis ska sova, man vaggar intensivt och barnet gnäller. Man vaggar och vaggar, ryggen gör ont. Till sist somnar bebisen och snart kan man lägga ner hen i sängen. Då händer det, man nyser. Sista rutan är ungefär som din bordsbild där alla gråter 😉
Haha! Så sant!
När min lille hade kolik var han bara nöjd i bärselen- om jag rörde på mig! Så jag satt där på köksstolen och guppade och åt själv och skulle dela maten till 2,5-åringen… Hysteriskt!
Med två missnöjda tvillingar omlott är det typ fortfarande så 1,5 år senare
På pricken! Alltid lika rolig:) Det roliga är att även när man är ensam hemma så går måltiden lite i samma tempo!
Haha precis så, den delen saknar jag inte precis 😉
Hade en period jag hade amningskudden i knäet och ammade medans vi åt. Woho, båda fick äta samtidigt 😛 Sedan ville han såklart inte det längre o vi var tillbaka igen 😛
Jag och min man frågar varandra vid middagarna: Äta snabbt eller kallt…?
Hög igenkänningsfaktor!
Haha, klockrent!
Haha, precis så. Och den hysteriska blicken på den som äter också. Inte så att man njuter av sin mat direkt 😀