Jag har skrivit om det förut och nu skriver jag om det igen. För det händer igen. Och igen och igen. Tyvärr.
Förra gången var det kommentarsfälten i Kitty Störby Jutbrings och Cissi Wallins blogg som jag vrålade över. Denna gång var det Annika Leones tur.
Hon gjorde ett inlägg om hur kändisar kropphetsar efter graviditet. Återigen dyker det upp kommentarer som ”titta bort om du stör dig så”, ”de ser sunda ut, de har både mage och rumpa” och ”problemet ligger nog hos dig”.
Jag svarade på en av kommentarerna om att man ska ”blunda om du stör dig”. Och mötte såklart protester. Tjejerna såg normala ut och det är minsann många smala som möts av påhopp.
Jag har aldrig påstått att smala människor slipper känna kropphets. Tvärtom så tror jag att det är extremt få som slipper den (utom möjligtvis de personer som säger att det är i personen som upprörs som problemet ligger). Det är ju därför sådana här inlägg som Annika Leone, Kitty och Cissi gör, är så viktiga! För att uppmärksamma sådant som man alldeles för ofta har blivit så van vid att man bara sväljer allt med hull och hår.
Det är helt sjukt att kvinnor som gått igenom en graviditet, som det handlade om i detta fall, ska hissas eller dissas utifrån hur kroppen ser ut ett visst antal veckor efter barnet är fött. ”Så fick hon sin fantastiska kropp tillbaka”! Jaha, och de som aldrig får en kropp som såg ut som den innan graviditeten, är deras kroppar inte fantastiska? Den som ”kämpar med sina gravid-kilon”, som det så vacker uttrycks, har den inte en lika fantastisk kropp som någon annan? Har inte också den kroppen burit barnet, gett näring och tagit hand om det?
”Problemet ligger nog hos dig själv”. Ja klart som FAN problemet ligger hos mig!! (ja jag räknar in mig själv eftersom jag är en sådan som stör mig på kropphets).
Det är väl alldeles självklart att jag har problem med min kropp. Nu för tiden visserligen sjukt mycket mindre än jag haft större delen av mitt liv, tack och lov, men jo fortfarande har det skeva kroppsidealet ätit sig in i min hjärna. Jag har nämligen växt upp med tv-serier, Disney-filmer, tidningar, bildböcker, flingförpackningar, löpsedlar, tv-program, filmer och fan och hans moster. Jag har pumpats med kvinnans kroppsideal VARENDA EVIGA dag. Jag, som nu anser mig ha en så mycket bättre relation till min kropp, har fortfarande helt skeva sidor som gör att jag känner mig nöjd när jag gått ner nåt kilo, känner mig stark när jag känner mig smal, mår dåligt när jag slängt i mig för många bullar en vecka och får en liten klump i halsen om jag vid fel tillfälle greppar den där degen mitt över magen. Den där magen som burit mina barn. Den där magen som lyckas ta hand om all mat jag slänger i mig, som tar upp näring och skickar ut skiten, bokstavligt talat. Den här kroppen, som får ta så mycket skit när den är helt jävla fantastisk.
Är precis lika upprörd över detta fenomen som alla andra här. Framför allt blir jag så trött på min egen ambivalens och mitt uppfuckade förhållande till min kropp. Även innan jag fick barn. Jag måste hela tiden övertyga mig själv om att jag är okej, att jag duger och att, precis som nån annan skrev här, min kropp fanimej har utfört mirakel. Kroppsform spelar mindre roll. Det är den konstanta idealmatningen som vi äter tills vi kräks som är problemet. Tack för att du påminner om vad som är viktigt när jag inte kan själv! Och tack för en superbra och asroligt blogg!
Tack för pepp!! Låt oss hjälpa varann att påminna om att det är kropphetsen som är det fula! Att kroppen är fantastisk och att vi inte bara duger utan är grymma precis som vi är!
Kram!
Word och amen sistah, mina barn och min man älskar min volang på mitten och tränar det gör jag för att bli STARK inte smal/snygg. Det är betydligt trevligare att orka bära sina matkassar och ungar själv än att svimma av undernäring och jag blir uppriktigt ledsen när jag ser hur en del av mina väninnor äter tre salladsblad och dricker ett glas vatten medan jag själv skyfflar i mig det jag har lärt mig att min kropp behöver för att orka..
Jamen visst!! Så bra när man lyckas landa där!! Och jag tycker det är så himla mycket roligare att träna när det är av en annan anledning än att bli smal! Hände mig för första gången för ett år sedan. Nu tränar jag i perioder, och då för att inte flåsa när jag går med barnvagnen, tex. Men perioder som just nu, när det var längesedan jag tränade får ses som ”tid till annat”-perioder – superbra!
Jag håller med dig till fullo! Tycker också att Kitty, Annika och Cissis (samt dina!) inlägg är jätteviktiga för att belysa sjuka och omöjliga skönhetsideal. Eftersom jag ofta läser bloggarna på Mama, och tycker att de ofta har huvudet på spiken, blev jag så ledsen då jag såg att Mama valt att göra reklam för plastikkirurgi… Mailade redaktören för att fråga hur man resonerat men har ännu inte fått något svar. Vill inte vara en del av ett samhälle där reklam för plastikkirurgi på en sida riktad till mammor är det normala och inte ens ifrågasätts. Tack för fina texter och pricksäkra teckningar!
Bravo!!! Har också reagerat på den. Gillar inte hur man ger sig på en så pass sårbar målgrupp. Med tanke på hur mångas kroppar som faktiskt förändras och hur lite man får se av det så är det nog alldeles för många som går runt med kroppsångest och tror de är ensamma med att ha förändrats, och så dyker sån reklam upp. Usch! Bra att du protesterar! Hoppas du får svar!! Meddela gärna om du får det!
Helt rätt, Louise! Om vi ägnade lika mycket tid åt att försöka tycka om oss själva som vi ägnar åt att missnöjt stirra på vår spegelbild eller bombardera oss med negativa tankar så skulle vi kvinnor vara betydligt starkare och lyckligare! Bra att du tar upp detta!
Du är bäst!!
Tack hjärtat!!
Ja tänkt vilken jäkla tidstjuv, bland mycket annat, den här kroppshetsen är!! Grrr!
Det är bra att det finns människor som dig. Jag kommer in här och blir ofta påmind om att det spelar egentligen ingen roll att jag, trots att jag är 11 månader post baby, har de där 8 kilona kvar. Jag är inte överviktig nu, bara missnöjd. Men du påminner mig om att min kropp faktiskt är fantastisk. Den kan göra så coola grejer att det inte går att greppa riktigt. Tack för det, tack för att du påminner och säger ifrån.
Tack till DIG som skriver så fint!! Det gör mig stärkt och väldigt glad! ❤️