Vi är periodare när det kommer till samsovning. Det kan vara perioder varje natt, eller varje vecka eller månad. Hur som helst så saknar jag den där varma lilla kroppen när jag lägger mig i vår säng och den är barnfri. Givetvis är det skönt också, att ha en egen säng (eller ja, delad med sambo då). Men det kan ju faktiskt få vara både ock! Skönt och lite längtigt.
Hur gör ni alla mamas och papas där ute? Samsover? Ibland? Inte alls? Alltid? Hur många år? Allihop? Hela familjen?
Såhär nöjd kan jag också vara med samsov…eller icke-sov, eller vad man ska kalla det…
Samsover med 3 – åring och man. 6-åring sover oftast i sin säng. Men kan tycka lite synd om henne som får sova själv när vi alla andra sover tillsammans. Men hon sover så himla dåligt när hon blir varm och det blir hon ju hos oss… Försökte att lägga lilla i sitt rum när hon var sådär runt 2. Hon sov jättebra men jag tog tillbaka henne till oss;)
Samsover med en 6- åring och två 4- åringar. Plus sambon då. Har stor säng av den anledningen. Mysigt!!!
Samsover med 3,5 åring och 1,5 åring. De får sova hos oss så länge de vill. 🙂
Jag och mannen sover som allra bäst med vår dotter emellan oss i sängen. Vi har liksom vant oss vid att ha ett varmt litet knyte där efter 1,5 år 🙂 Dottern har dock börjat sova riktigt bra på nätterna i sin säng. Skönt för henne, men jag får ju separationsångest! I natt var jag faktiskt uppe och hämtade henne (hon sov som en stock) för att saknaden var för stor. Haha. Hur löjlig får man bli?!
Haha, låter som mig
Samsover under mina veckor med sonen. Han är 4 nu. Det är ju så mysigt 🙂 Otroligt tomt de veckor han är hos sin pappa!
Jag lägger lilla killen ( blir 4 år) pappan lägger stora sonen ( 9år). Vi ligger bredvid tills de somnat. Förr sov jag bredvid stora sonen nu sover jag i lilla sonens blivande säng. Mannen går upp 3-4 på morgonen så jag vill få lite sömn. Förr var det amning eller vällingflaska som gällde mitt i natten ( stora sonen). Ibland kommer stora sonen och vill att jag sover bredvid honom. Vi försöker komma påcen lösning, så stora sonen lägger sig själv. Men vet inte hur…
Jag tänker, kanske lite naivt, att det löser sig med åren 😉 Får väl se! Försöker se nätterna utan samsov som bra sömn, och de med samsov som fin trygghetstankning och mys. Och de med en massa vaket som… skit! Haha!
Är jag den enda som sliter mitt hår över samsovningen? Det har gått så långt att bebisen sove ENSAM i vår 180-säng, jag på en smal knölig madrass på golvet, sambon i vardagsrummet (eller inne hos tvååringen). Samsovning är ej denna familjs kopp med te (förutom bebisen då som helst vill sova med huvudet i min armhåla, fötterna mot mina lår och händerna på mitt bröst och att jag ska hålla mig jäkligt still hela natten)
Haha nej då! Jag vill liksom både ha kakan och äta den. Eller tvärtom? Jag tycker verkligen om att få lite sällis nattetid, med jämna mellanrum, men kan bli tokig på det minst lika ofta. Som typ dessa nätter http://blogg.loppi.se/hejhejvardag/2014/12/08/valkommen-till-var-nattcirkus/
Förresten :sluta? Jag gör tvärtom, har precis börjat!! (Varför gjorde jag det inte tidigare!?)
Han kommer nog sova hos mig tills han själv vill ha egen säng 😉
Vi har lärt våra barn att sova hos oss, haha! Låter lite knasigt kanske men de sov i sina egna sängar fram till 1,5 år. Sedan var det perioder med så mycket försök att söva om att vi försökte med samsov, vilket då var alldeles för spännande för att innebära sova! Till slut slutade det vara spännande och blev ett skönt sätt att snabbt somna om för allihop. Snabbaste sättet är bästa just nu #gemigsömn
Har aldrig sovit så gott som nu när vi samsover. Och sååå skönt att slippa gå upp utan bara halvt sovande stoppa tillbaka nappen, både mamma och bebis somnar om inom en sekund.
Ja när det funkar bra så är det ju bra! Jag sover tyvärr inte så bra med barnen i sängen… Men många gånger är det så himla mysigt ändå!
Min dotter har en svår tid i sitt liv nu (14 år) och har börjat sova med mig igen. Hemskt att hon har det jobbigt, men mysigt för mig som får den där närheten igen, egoistiska mamman!
Å hoppas hon mår bättre snart snart! Men lite samsov låter ialla fall fint 🙂
så tagen från hjärtat…
Här ligger jag ikväll igen o kan inte sova…
Har hon det verkligen bra i sin säng utan mig?
Har jag det verkligen bra här i min säng utan henne?
Snälla vakna snart så jag kan få bära in dig till mig o få somna tryggt…
Jag vill ju inte missa en endaste timme av hennes liv…
Ja men alltså eller hur? Vissa kvällar så bara väntar man!
(och andra ska jag erkänna att jag IIIIINTE väntar) 😉
Samma här! Men ibland undrar jag vem som behöver vems närhet… 😉
Ja verkligen 😉
Mina är sju och nio och kommer ofta över fortfarande! Det var sjukt jobbigt en period när de var mycket yngre, när man aldrig fick sova riktigt, men nu är jag så medveten om att det snart kommr att vara över, att jag aldrig kommer att få ligga och hålla om en liten barnkropp igen, alldeles för snart! Definitivt separationsångest! (Hoppas de får barn tidigt…)
Gulp! Dessa barnår går så fort! Eller som Liam Neeson, tror jag det var, sa: När man har små barn går dagarna långsamt och åren fort. Så himla sant! Snart är man kanske mormor då 😉