Tänk att man varit en helt perfekt förälder! Ja innan man blev just förälder alltså. Då visste man ju allt om barnuppfostran och skötande, livspussel och egentid.
1. Då: Det är viktigt att barnen vänjer sig vid ljud när de sover så att de inte blir lättväckta.
Nu: Satan vad våra täcken prasslar! Vi måste köpa nya! Idag!!
2. Då: Hur snabbt kan man lämna bort bebisen till barnvakt?
Nu: När vill man lämna bort bebisen till barnvakt?
3. Då: Ett nej är ett nej.
Nu: Man väljer sina strider.
4. Då: Våra barn ska sova i egen säng, det är viktigt för parrelationen.
Nu: Ska vi köpa en sån där 2x2meter-säng?
5. Då: Vi ska minsann fortsätta att hitta på saker som par!
Nu: Vad sägs om en middag, bara du och jag, i april nångång älskling?
6. Då: Jag ska inte bli sådan som bara pratar om mina barn hela tiden!
Nu: …och här är Märta och Maja i luciatåget…vänta du ska få se ett filmklipp också!
7. Då: Om barnen får prova massa olika mat så kommer de inte bli petiga med maten.
Nu: Korv och broccoli måste räknas som varierad kost, det är ju två olika saker på en och samma tallrik.
8. Då: Man får ju bara se till att barnen lägger sig sent så man får sova länge.
Nu: kl. 06.00 oavsett läggtid: Maaaammmmaaaaaaa vakna!!!!
9. Då: Jag ska minsann inte sluta bry mig om hur jag ser ut bara för att jag blir mamma!
Nu: De här snorfläckarna kan man ju bara skrapa bort! Imorgon kanske.
10. Då: Mitt liv ska inte förändras när jag får barn.
Nu: Hahahah.
Klart livet förändras när man får barn, tack och lov!!!
Hade ni några sådana där saker ni visste så bra innan ni fick barn som sedan kanske inte riktigt blev så?
Under barnfria restaurangbesöket: undrar vad de gör nu?? Har du märkt vad hon har blivit ”stor” sista tiden.!? Kanske ska ringa och kolla läget ändå.. Drar iväg ett sms iaf.
Mutade 2-åringen med en Läkerol en period varje morgon för att få på ytterkläderna och komma iväg. (Inte längre som tur är)
Man anpassar sig till varandra och att köra på så att de inte ska störa men BERIKA våra liv är gammaldags trams om du frågar mig. Mitt barn berikar mig varje sekund! Hoppas jag berikar hennes också.
Respekt Lyhördhet Smidighet och Kärlek
Efter att ha haft dottern sovande hos mig o flera år och jag sedan väntade lillebror så sa jag att denna gång ska jag vänja honom att sova i egen säng från början så han inte vänjer sig att sova i vår säng och jag och min man får ha sängen själva o inte har barn som sover där och aldrig kan sluta.
Haha från dag 1 har lillebror sovit i vår säng, nu sover jag och barnen i vår säng och maken i dotterns säng.
I början sov lillebror några timmar per natt i egen säng men när vi varit på semester en månad o han sovit med mig hela den tiden så var det typ kört att få han o sova i egen säng.
Haha ja alla dessa saker man skulle ”lära sig” från tiden m första barnet när man fick nr två… Hmm vad hände med det?? Haha!
Även om inte Eeva Kilpis dikt handlar om barn, passar den definitivt väl även i det sammanhanget:
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Min absoluta uppfattning är att barns uppgift är att rubba tillvaron, inte att vara accessoarer. Varför barn om man inte vill ändra på något?
Ja och om de inte förändrar något, hur bra kan det vara egentligen?
(Den dikten är så fin, och funkar perfekt med hur det är att få barn)
Jag var livrädd för föräldraskapet när jag väntade barn nr1 och jag tyckte också att ETT barn var jättesvårt. Det blir ju en rejäl omställning när ens egoliv plötsligt bara kretsar runt någon annan.
Barn 2 kom med ett helt annat lugn och vi bestämde oss rätt snart för nr 3. Med trean hittade vi också de rutiner vi behövde och idag kan jag säga att det inte är någon större skillnad på att ha 3 barn och att ha 7. Vi har bara mer tvätt, mer mat osv; lite mer av allt!
Förr tyckte jag att sju barn var hysterisk många och det är det inte alls. Sju barn är precis lagom (åtta däremot är ju MÅNGA och det skulle jag nog inte orka). 🙂
Jag tror faktiskt det ligger mycket i det du skriver, även om jag bara har två 🙂 Sju alltså! Imponerande! Haha vad kul att du känner att sju är lagom, åtta MÅNGA, hahaha! Underbart!
Hittade till din blogg idag och gillar det jag läst hittills 🙂
Jag tänkte alltid innan barnen att jag minsann skulle leka med barnen på deras villkor när de ville, att inte glömma bort hur man leker helt enkelt samt hitta på egna sagor. Idag är jag glad om jag orkar läsa saga för dem från en bok och hör mig själv ofta säga ”vi kan leka snart älskling, jag ska bara…”
Och självklart hinns det sällan med efter tvätt, disk, städ eller vad det nu är som jag ska bara…
Tack för en ärlig blogg 🙂
Ja oj vad jag känner igen mig i det! Jag är mycket tråkigare än jag tänkte… !!
Tack för en härligt ärlig kommentar!
Orkar inte läsa alla kommentarer, men känner igen mig i mycket på listan. Dock så skräms jag av denna jämförelse av barn och familjer. Mina döttrar är 3 och 5, vi väntar dessutom vårt 3:e barn om några månader. Min personliga åsikt är att barnen ändras hela tiden (dom växer), och det gör även föräldraskapet. Man kan inte jämföra en bebis med en femåring och man kan inte jämföra 1 med flera barn. Varje familjesituation är unik, barn liksom vuxna är individer. Så länge man älskar sina barn så tror jag att man kommer hitta vägar, ingen är perfekt. Men helt klart är att det är mycket som inte blev som man tänkt sig innan, bebistiden med vår första var superlätt enligt min åsikt, med den andra var det skitjobbigt. Trotsåldrar har varit jobbigare med den första än den andra osv, barnen har vuxit upp i samma hem, med samma föräldrar osv, men är i mycket totalt olika. Uppfostran är väldigt viktigt, men barnen kommer ändå vara individer.
Jamen visst! Och vi ska nog vårda parrelationen väl och varje vecka försöka få tid över till varandra…ehh…
Jag hade inte hålla med lika mycket om det som står i listan efter första barnet, men nu efter tredje så har jag tänkt på att ett barn är nästa som inget, två är som ett gånger tre och tre är ett helt jävla dagis! 😛 så jag förstår om föräldrar med ett barn inte känner igen sig.
Läste det här citat på IKEA för en del år sen. ”Vi räknade med att våra rutiner skulle förändras när vi fick barn. Det gjorde de inte. De försvann!!!” 😛
Guuush så mycket som stämde in. När Ninya föddes var vi stenhård med att inte viska när hon sov, nu viskar vi i vardagsrummet…det är 2 rum bort.
Hahahaha !!! Gud så mycket man ”pratade ” innan man ens själv blev förälder . Som tur har jag aldrig varit den som har gett råd till andra o det håller jag fast vid.
Då: Jag ska inte bli en sån förälder som sätter mina barn framför tecknat mitt på dagen.
Nu: Tack Disney! Tack Netflix! Tack Barnkanalen! Enda sättet att få nåt gjort hemma 😉
Klockren lista, och kul o läsa alla kommentarer.
Haha å den känner jag igen också…
Ja visst är det klockrena kommentarer!? Så himla kul att läsa!
Jag minns att jag tyckte föräldrar som hade barn som grät offentligt på t ex café verkade vara värdelösa föräldrar utan kärlek… Ja nu har jag insett att jag hade grymt fel, om jag nu inte är helt kärlekslös… Barnen kan skrika o gråta helt utan orsak.
Å jag vet! Man bara ”men hör hen inte att barnet gråter!? Gör något då!” Numera vet man att det inte alltid är så lätt… 🙂
Hej Albin förresten! Kul att se dig här!
Det skönaste med andra barnet var nog att man inte längre tog allt så allvarligt. Föll de och slog sig kollade man bara efter, om de skrek. -Syns inget blod, då gick det nog bra. Båda ville sova i egna rum och brydde sig inte om det var liv och ljud i huset. Då tänkte man att man gjort rätt, nu när de är 18 resp 20 år inser jag att vi nog bara hade tur. Slump och tillfälligheter styr ofta om det går bra eller dåligt med äta, sova, potta, leka osv. För ens egen skull mår man nog bra av att sänka ambitionsnivån lite. Ens barn behöver inte ha snyggast kläder, gå först av alla i barngruppen osv. De allra flesta växer upp till att bli helt normala vuxna. 🙂
Haha ja det är komiskt hur man liksom fyller på med ÄNNU mer! 🙂
Ja, även om man älskar sina barn över allt annat, så tar det mycket tid och kraft att uppfostra dem. Det blir helt enkelt ett annat liv när man fått barn.
Lägg då gärna till att familjebildandet ofta sammanfaller med att man skaffar ett hus, som oftast behöver helrenoveras. Ett kontinuerligt fritidsarbete som oftast blir ”klart” lagom till barnen flyttar ut…
Fast det där med att ett nej är ett nej, det ska man fan hålla på. Annars uppfostrar vi små dryga djävlar som får allt de vill med tillräckligt mycket tjat.
Fast jag tycker också man ska fundera på vad man säger nej till och varför. Eller jag tycker i alla fall att mitt liv blivit enklare när jag tänker så och kan förklara varför det är nej… 🙂
Jag tror att man då lär sina barn (antar att du menar dina barn med ”dryga jävlar”) att det är ok att ändra sig. Mina föräldrar kunde ibland säga att de kanske sa nej lite för snabbt och att de ändrat sig angående vad det nu vad jag frågat efter.
Det är inte en tom hårddisk man skapat och ska programmera till fulländning, utan en människa med egna känslor och tankar. Kan vara bra att komma ihåg det mitt i alla ”metoder” och ”tips” som tydligen ska ”fungera på alla barn”.
Härligt!
Har tre tonåringar o kan säga att bli föräldrar är en tittel som man har hela livet
Saker som jag skulle/ inte skulle
-använda enbart ekologiska blöjor>vem orkar ha huset fullt av blöjbyk
-aldrig äta på andra platser än vid matbordet>man kan äta var som hälst vilken tid på dygnet
–barnen får ha en hoppyvar> haha alla kvällar upptagna för barn aktivitet
-härligt med stora barn> ni vet inte vad bekymmer är! Har telefonen vi sängen alla nätter för man vet inte vem som behöver hjälp
Men jag älskar mina barn
Då: Jag tänker inte pjoska med maten, äter hen inte får hen gå hungrig, tillräckligt hungrig så äter dom.
Nu: korv? Nä inte, pannkaka? Nähä vad sägs om lite yoghurt då? Snälla unge ät
Jag tror man helt enkelt får vänta och se vem den lille är och vad hen har för behov.. Alla är vi olika..
Jag känner inte alls igen mig. Vissa av punkterna som man sa då är vettiga, som vi har implementerat och det fungerar skitbra så…
Kul!
Vad kul att läsa, både listan och andras kommentarer, väldigt mycket stämmer. Ni som inte känner igen er kan jag bara gratulera, vårt hus är fullt av leksaker och tvätt. Tvätta är väl inga problem det är att få in kläderna i garderoberna! Och jag måste säga att jag avundas er som kan gå ut och äta tillsammans eller ens ta en promenad bara ni två. Det förutsätter att man har någon som kan ta hand om barnen under den tiden. Och just denna någon saknar, jag oftare och oftare. Men trots all anpassning och all egentid jag missar så vill jag Inte ändra min kloka 8-åring, min känsliga 6-åring eller min bestämda teaterapa till 1-åring. Jag ser dessutom med spänning fram mot att lära känna ännu en liten underbar individ. Så mer tvätt, mer leksaker, mindre sömn och mindre vuxentid. Men fler underbara oförglömliga stunder som gör att man vill stanna tiden och bara få mer av detta fantastiska.
Ja men visst är det så! Man skulle inte byta nånting mot detta kaos 🙂
Tack för din kommentar!
Rolig läsning, men tack och lov känner jag inte igen mig i det . Tyvärr har många av mina vänner blivit så….trist.
Tack! Blivit hur menar du?
”Barn måste ju kunna ligga/stå still under den korta tid man byter blöja” NU springer runt hela lägenheten för att få på blöjan innan ungen hunnit kissa på något mer än de nya duntäckena”!
”Kommer absolut inte plocka undan alla prydnadssaker, ungen måste ju lära sig att hålla fingrarna i styr”. NU heeeela lägenheten barnsäkrad!!
5. Då: Vi ska minsann fortsätta att hitta på saker som par!
Nu: Vad sägs om en middag, bara du och jag, i april nångång älskling?
HAHAHAHAHHAA !!!!!
Haha, jag alltid att jag alltid skulle ta dessa fighter i affären. Du vet när man handlar och ungen lägger sig ner på golvet och bankar pannan blå mot golvet? Ja, och när alla står och tittar och ba ’ååååh, jobbiga unge´. Jag sa till mig själv att händer det så händer det 1 max 2 gånger. Och när det händer,sa jag till mig själv, så ska jag lämna vagnen rakt upp och ner och bära ut ungen under armen. Samma sak den andra gången, om det nu skulle hända igen.
Hur det blev? Eeeh, inte en chans att jag lämnar kundvagnen. Muta, muta MUTA och snabbt lokalisera den där lådan med frukt till barn vars föräldrar handlar, eller i aktutfall – öppna en påse obetalda majskrokar. Här – täpp till truten ba! Det här med massa tankar och ideér innan man ens är föräldrer alltså… Mjo, tjena.
mmm muta! Som ljuv musik i mina öron… 😉
Haha, älskar den här kommentaren! Vi tyckte nog att vi klarat oss såååå bra utan muta/hota metoden. Fram till att vår äldste fyllde 5 år för ett år sedan. Vilka strider och utmattande diskussioner/världskrig vi har.
Våra två 4-ringar är snart de också…och det har dessutom börjat utöva metoden på OSS föräldrar nu….
/ Hälsningar trött men lycklig mamma till tre
Hahaha känner igen det här så tydligt. Jag fick min första när jag var 17. Så behöver jag säga att både jag och mina vänner var ganska omogna och dessutom ytliga? Det här är vad jag minns: jag skulle aldrig ge mina barn begagnade kläder, ärvda eller köpta begagnat. Jag skulle aldrig ha på dom kläder som inte var ”moderiktiga” eller klä på dom något som ”miss matchar”, aldrig låta dom gå runt med tovor i håret (idag har jag en dotter som får tovor konstant). Jag skulle aldrig låta dom ta på sig vilka kläder dom vill själva förrän dom blev stora (hah). Jag skulle aldrig svära eller gråta framför mina barn….
Här kommer den roligaste listan: Jag skulle aldrig tjata på dom utan låta dom lära sig själva.
Jag skulle inte bli en hönsmamma…
Dom skulle alltid få det dom önska sig. (Vilket skämt).
Vi skulle alltid ha ett städat och rent hem (hahahahaha, tji fick jag)
Sen är det såklart i stort sätt allt från listorna ovan.
Men det värsta uppvaknandet jag fick var när folk frågade mig ”men hur ska du kunna festa och träffa vänner och såna saker då?”. Jag svarade glatt att ”jag kommer ju såklart lämna till barnvakt, jag måste ju fortfarande få bara mig själv regelbundet. Först och främst så insåg jag att mitt gamla jag var borta förevigt, för det andra så insåg jag att även fast man går ut och festar så är man fortfarande mamma, jag hade en blind tro om att om jag lämnade bort mitt barn en natt så skulle allt vara precis som det var innan jag fick barn. Och för det tredje, vilken småbarns förälder orkar festa?! Jag vill ligga hemma och läsa en bok eller se en film i min ensamhet när jag är barnledig.
Glömde en sak. Min vän sa alltid (inte till mig men till folk runtomkring) att när hon fick barn så skulle hon minsann köpa lite dyrare märkeskläder, vem vill att ens barn ska ha kläder från HM som alla andra barn har?” Hon har fortfarande inte fått barn, men ska bli roligt att se hur länge hon har råd och ork till det 🙂 hahah
Ja men visst är det knasigt att man tror att man ska känna sig som före barn bara för att man har barnvakt en kväll! Haha!
Roliga kommentarer och alla har så olika små personligheter (såklart)på sina barn..
Allvarligt, är det bara jag som faktiskt vill lämna bort min bebis till barnvakt. En liten pyttenatt och kväll bara för att få sova ostört och se tv-serier i sängen med en stor gottpåse som får prassla precis hur mycket den vill. Bebisen är 6 månader och jag har inte lämnat bort den än, men nog har jag smygdrömt lite om det när jag är som allra tröttast. Borde jag skämmas?
Å nej då Malin! Inte skämmas alls!! Jag trodde innan att jag skulle vilja vara ”barnfri” så mycket mer och ofta, men inser att det ju faktiskt är härligt att vara med barnen. Men OJ vad jag också längtar efter barnfria dygn med jämna mellanrum. Dock mycket mer sällan nu när jag jobbar heltid. När jag var föräldraledig och dessutom inte fick sova stod barnvakt högst upp på önskelistan!
Men det är faktiskt aldrig utan en liten klump i hjärtat, vilket kanske känns töntigt, men så är det. Jag njuter av egentid, jag kopplar av och mår bra, men jag längtar och saknar de små när jag är iväg. De få gånger det händer…
Mest längtar jag efter det du skriver, att vara HEMMA utan barn. Det har vi inte varit nån gång än.
Då tror jag minsann vi tänker/känner väldigt lika! Skulle jag väl lämna bort bebisen skulle det svida och jag skulle eventuellt behöva gråta en skvätt. Men att få sakna är ju skönt det också på sitt vis, i lagoma mängder 🙂 Jag har en treåring också och håller med, när jag jobbade heltid va tiden med hen värd allt. När man är föräldraledig glömmer man så lätt hur livet såg ut innan känner jag.
Listan va himla härlig, relaterar!
Allt stämmer ju inte in men till viss del 🙂
Så bra! Haha!! Speciellt med täcket. Vår son är såå lättväckt, helt galet. Läste nånstans i ett forum där en mamma skrev nåt i stil med att hennes bebis var såpass lättväckt så att han vaknade om de viskade hans namn åt motsatt håll i andra änden av huset. Och precis så har det varit för oss. Innan jag fick barn hade jag aldrig reflekterat över hur satans prassliga täcken är! Det gäller att ligga blick stilla hela natten 😉
Kan skriva under på allt. Allt. Har också lärt mig att år av sömnbrist gränsar till galenskap. En natt var jag så arg att jag stampade mig ut i vardagsrummet medelst svordomsr och pip-ord och sparkade på en fotpall (nej inte fotboll) och bröt foten. Moget. Verkligen.
A J !! Nä, alltså sömnbrist är inte att leka med. Alls. Man blir faktiskt lite (mycket) galen. Man får komma ihåg att det faktiskt är sömnbristen det handlar om!
Hahaha! Så himla sant. Det värsta är att jag var sådär malligt duktig även efter jag fått första barnet. ”Vadå det här är ju lätt!” Ahh för att jag fick världshistoriens lugnaste barn. Märkte jag när lilla fröken helvild dök upp 1,5 år senare. Nu är jag skitlycklig om jag lyckas dra på mig mascara nån gång i halvåret…
Ja hur kan man gå på den lätta?? Jag tog också för givet att nr 2 skulle vara exakt likadan. ”Snart kommer hon att sova bättre, det gjorde ju syrran” EEEeeeeh vad sägs om sämre och sämre och sämre?? Aaaaah!!
Och bästa
Då. det är ju samma principer som att uppfostra en hund, bara sätta ner foten och vara konsekvent…
Nu. Hundar går inte igen trotsålders alla faser som en 1 åring…. 2 åring…. 3 åring….4åring…etc etc…
Undrar hur jag tänkte, det var mycket lättare att vara förälder när jag inte hade några barn
Vi var noga med att smeknamn det passar ej på barn… Likt förbaskat står vi och ropar kom då pusspuss efter sonen (vi kallade honom bla pusspuss när han var omkring 1år tills vi kom på att det lät dölöjligt). kärt barn har många namn. Och även smeknamn då… Lilleman, skruttis, skrutt, älskling.. Fick anstränga oss för att inte kalla honom Potson i pottaperioden… Allt med glimten i ögat så klart och massa kärlek ♥
Hhahaaaa love it. Potson!!
Åh denna kan jag skriva under på!! 😀 😀
Jag skulle inte heller ge mina barn några löjliga smeknamn. Nu är jag mamma till Tjejensson och Kôrven
Har inga barn själv men har faktiskt handen på hjärtat aldrig resonerat på detta vis!
”Om jag börjar använda ordet MELLIS eller sätter -is på andra ord, skjut mig!”
Tur mina vänner inte tar mig så bokstavligt hehe För visst måste man ha lite mellis när man nanat en stund i spjäälisen med tuttis och snuttis
Vadå, mellis, mackis, gurkis, suris, tröttis, sötis, gullis, gosis och skinkis ingår väl i Svenska akademins ordlista? 😛 använder de oavsett varje dag 😀
Min värsta: Jag kallar mina barn för ”Moouuupliii” men bebisröst. Får rysningar av obehag av mig själv varje gång, men likförbannat dyker ordet upp varje gång jag fylls med extra mycket kärlekskänslor!
Har inga barn, men säger vad jag vet inga av sakerna ovan.
En kompis anmärkte på att vårt barn fick ha napp fast det inte skulle sova och en dagisfröken anmärkte på att vi hjälpte barnet på med ytterkläderna fast det borde kunna själv. Båda bad generat om ursäkt, sedan de själva fått barn.
Så himla bra skrivet och sååååå rätt 🙂
Våra tvillingar är 21mån och shiiiit vilket uppvaknande, speciellt det där om att våra barn ska vänja sig vid ljud…. Ye right…. Den jä…n som pratar för högt får gå hem 😉
Vi har oxå tvillingar som nu är 4 år. De och deras storasyster på 7år har fått vänja sig vid att sova trots ljud. Grabbarna delar rum å vaknar fortfarande på nätterna och är ledsna. Då är det guld värt att den som inte gråter sover vidare. .
Ja det ÄR ju skönt om de inte blir ljudkänsliga, bara så jobbig väg dit ibland…
jag har vid olika tillfällen och ibland i kombination lämnat hemmet: med kläderna ut och in, i pyjamaströjan, utan jacka, med oborstade tänder, utan deodorant, utan bh, utan kjol (!) utan att ha borstat håret. Och då menat jag alltså utan att märka/komma ihåg det förr än det är för sent. Dock har jag ingen av dessa gånger glömt mina barn. Din lista stämmer till 100%. Dessutom hinner jag aldrig köpa kläder så härom dagen bar jag förvisso mina egna jeans och linne men tröja, strumpor och kalsonger (!) var min mans. Om man inte känner igen sig i din lista, har man verkligen fler än ett barn?!
Haha…! Jag fick barn rätt sent och med den förstfödde gick allt som smort. Föga anade jag att små bebisar är individer… Andra barnet ställde allt på huvudet och jag fick anpassa mig. Lycka till, alla föräldrar!
Haha, helt underbart beskrivet. Och nej, du är inte ensam på lortgrisarnas berg eller vad det var du skrev. Hade just nu kunnat göra en inbakad fläta på vardera ben och häromsistens gick jag runt en hel dag med en klisteretikett på ryggen som det stod ”Spiskummin” på, som jag glömt att sonen satt dit. En aningens mindre glamourös Spice Girl med andra ord…
Hahaha!
Jag sa många av de där sakerna innan jag fick barn och jag menade vad jag sa så det var inte svårt att hålla det 🙂
Känner inte igen mig.
Haha bra skrivet! Tror min nummer 1 på listan skulle vara:
Då: ”Jag ska aldrig hota/muta mina barn”.
Nu: ”Om du inte äter upp blir det ingen TV!/Okej då, om du äter upp kan du få se ett avsnitt till då…Men bara ett!”
Hela nivån på ens ”allvetande om föräldraskap” fick ju dessutom ytterligare ett djup mellan barn ett och två. Man ”visste” ju med säkerhet hur ALLA barn funkar efter första barnet. Tills barn två kom. Då hamnar man på en helt annan storlek i skämskuddar… 😉
Precis så var det fast det var ca 33 år sedan, med alla tre barnen
Ha ha…..känner igen mig i många men Trean är bäst!!! har nu 2 tjejer på 2 och 4 år!!!!
kul lista 🙂
Jag lovade mig själv tre saker innan jag fick barn.
1. Inte klippa håret (för att undvika att få håret avdraget).
2. Se till att kunna gå på toa i fred.
3. Inte muta barnen för att underlätta vardagliga strider.
Jag har lyckats med en sak, inte klippt mig. Heja mig!
Haha!
Vet du.. Det går att ha det precis som du trodde innan du fick barn, det är bara en inställning.. Jag har lärt mina barn att sova själva från 4 månaders ålder och har haft en ljudmatta på varje kväll så att de inte ska vakna av minsta lilla.. För vem vill vara fånge i sitt eget hem och hyssja folk som en galning bara de pratar på normal samtalsnivå? Ljudmattan har varit tv’n men med textteverutan uppe så att de inte ska se på något som inte varit anpassat för deras ögon. Helst kanal 5 så att de inte förstår helt och hållet. Däremot skulle jag aldrig låta dem se mer på teve än en timme om dagen som max om ens det.
Jag har världens tryggaste och gladaste och utvilade barn som nära på aldrig gnällt eller varit tröttgriniga som man kan märka på barn som aldrig fått sova en hel natt.
Plus att mitt eget liv har inte slutat för att jag har fått barn, tvärtom berikats av barnen och har de kunnat hänga med på vad jag gör så har det varit positivt förutsatt att det inte är inom sovtiderna klockan 20.00 till 07.00. Då får de vara hemma.
Det har dessutom gjort att de gångerna man vill gå på bio eller äta middag så har barnvakten inga problem överhuvudtaget med att få barnen att sova eller så sover de när man går och eftersom de inte vaknar på natten så är barnvakten bara där för skydd av eventuell händelse men 100% av alla gånger vi haft barnvakt har varit utan att de vaknat.
Plus, nu när de är lite större så har vi inrättat ett system där vi preppar allt som behövs för frukost och de är så stolta när de får göra själva och äta själva och vi får sovmorgon – som man faktiskt kan behöva ibland. Så tappa inte förtroendet för att vilja leva livet som vanliga vuxna och inte bara som barnens verktyg.
Du driver med oss va!? 😉
Detta förutsätter att barnen är ”normala”. Du skulle vara välkommen in i min värld; ett barn med autism/utvecklingsstörning som ibland vaknar kl tre, halv fyra på natten. Ett underbart och älskat barn som saknar språk, men har otroligt mycket vilja och spring i benen. Det vackraste barnen i världen, med en kropp som en femåring, men utan en femårings förmåga till att lyssna och göra kloka val. En prins med en önskan om ständig uppmärksamhet och matlust.
Men, kul för dig att dina barn är friska och kan hjälpa till i hemmet. Allas liv är dock inte så.
Visst är det enkelt, när man har bestämt hur man vill ha det som föräldrar/förälder och sen vara KONSEKVENT med sina svar OCH handlingar. Då lär barnen sig trygghet,empati och respekt. Det är i alla fall tre viktiga grundstenar som gör att vi slipper att få fler av dagens ”skitungar” som tror att jorden snurrar runt omkring dem, och att de tycker att de kan göra som dom vill bara för att föräldrarna faktiskt har allvarligt har brustit i uppfostran av sina barn. De vet helt enkelt inte bättre än vad deras föräldrar har lärt dem.
Jag hoppad det!!
Jag hoppas det skulle det stå. Som svar på kommentaren ”jag hoppad du driver med oss”.
Roligt skrivet…om det nu var ett skämt :/
Ursäkta om jag trampar lite på ditt ego nu, Caisa, men det är så stort att jag inte kan undvika det… Visst vet du (haha så dumt, klart du gör) att små barns hjärnor inte är tillräckligt utvecklade för att se på tv? Det blir alldeles för många utryck och väldigt ansträngande för deras ögon, och dessutom går det så fort att de inte förstår. Detta gäller i princip upp till ett års ålder. Hoppas din sovmorgon är värd det..
Haha! 🙂 Man kan klappa sig själv på axeln för gott föräldraskap tills man märker att allt inte handlar om hur man själv uppfostrar och gör med sina barn.
Mina två första var som änglar. Visst grin och gnäll naturligtvis men dem lyssnade på mig, var lugna och försiktiga och dem hade bra nätter. Följde rutiner. Eftersom dem var så lugna så kunde man ta med sig dem överallt i stort sett. På möte med jobbet tex. Sällan var det något krångel. Dem var sällan sjuka vilket gav oss chans till barnpassning för att gå ut på tu man hand. Det lugnet varade dock bara i 6år. Sedan så fick jag två barn till varav det ena av dem var helt tvärtemot de andra. Alla mina barn är uppfostrade på samma vis, samma rutiner. Men allt hänger som sagt inte på uppfostran och rutin. Barn kan ha en (hemsk) egen vilja och vara väldigt hyper trots bra rutiner, sockerförbud m.m. Dem kan även ha sömnproblem ”utan anledning”. Något barn kan vara sjukt väldigt mycket och ofta och därmed behöva medicinering (trots bra kost, sömn och mycket utevistelse som övriga barn) vilket då gör det svårare att vilja lämna bort eller ens kunna få barnvakt. Vissa barn kan oxå ha svårt för att sitta ner snällt i mer än 1minut trots mat eller leksaksmuta.
Alla barn är inte exemplariska trots ”exemplariska föräldrar”! Har man exemplariska barn så har man haft tur och ska vara glad för det! De med ”mindre tur” har kanske många gånger slitit 1000gr hårdare men ändå inte kunnat ändra på tex barnets hyperbeteende.
Äntligen en ung mamma som förstått. Caisa jag beundrar dig, du har så rätt, man behöver inte ge upp hela sitt liv för man fått barn. Barnen blir också självständiga om de ibland är trygg med andra människor (barnvakt).Hoppas att andra föräldrar följer dina exempel på hur man kan ha det. Vi gjorde precis som du beskriver på min tid. Resultatet var att barnen kändes aldrig i vägen utan som du skrev de berikade oss.
Jösses.
Hjälp. Alla barn är olika, säger jag. Mina t.ex. är glada och harmoniska på dagen men sover helt värdelöst på natten. Antar att det är jag som har ”fel inställning” som förälder (??!) som gör att de sover så dåligt.
Hjälp. Mina barn är harmoniska och glada på dagen men sover som krattor på natten. Jag antar att det är mitt fel som haft ”fel inställning” som förälder att de sover så dåligt. Gött.
Haha. Jag har det PRECIS dom du, men tyvärr har jag inga vänner alls (don’t know why?) att umgås med när barnvakten lagt barnen.
Ha ha, så roligt, och sant!!
🙂 <3
Innan min syster fick barn sa hon att det löjligaste hon visste va folk som gav bort bilder på sina barn i julklapp o skickade julkort med bilder på barnen till folk, för ”vem fan vill sitta o titta på deras jävla ungar hela dagarna?”
Nu i julas fick jag (och alla andra) både julkort på hennes hyfsat nyfödde och ett inramat foto på honom!
Haha jaa men man hamnar ju där!!! 😀 😀 😀
Jag tycker inte heller att det är särskilt kul att få julkort och sånt på andras barn. Jag har själv suttit i barnlöshetens träsk VÄLDIGT länge och när man befinner sig där uppskattar man inte att få dessa kort vilket fler borde tänka på innan man skickar iväg. Nu har vi äntligen fått en efterlängtad dotter men kommer aldrig ”pracka på” folk min bebislycka. Förstår dock såklart att folk förändras när de blir föräldrar, att säga annat vore ju att ljuga
fast det där är nog olika hur man känner… Jag var ofrivilligt barnlös i tre år innan vi blev gravida med hjälp av ivf, men hade aldrig problem med julkort på barn. Däremot frågorna om när det är ”dax” att ”skaffa” barn… Och dom undviker jag idag på samma sätt som du undviker julkorten. Sen skickar jag inga julkort med vår dotter på om jag inte är 100 säker på att den som mottar det blir glad över det heller
Fast det är inte jätteroligt att bara få julkort med barn på. Speciellt inte de som kommer med text som tex ”god jul önskar Axel och Adam med föräldrar”. Jaha, vem var det nu som hade barn med dom namnen?
Det låter som du har en finfin balans i livet! Härligt!
Och jag har ju inte som måml att vara ofräsch, men alltså jag lyckas inte hålla mig ren, det går bara inte! Hur gör du när din son kramat dig med snorig näsa? Klappat dig med tomatsåsiga händer? Byter du kläder varje gång? Folk kanske gör så. Jag står ensam på smutsgrisarnas berg! Men det är rätt fint att slippa 40 klädombyten också 🙂
Och att umgås med sin man kan vara en lyx få förunnat. Alla har inte släkt och vänner omkring som kan barnvakta. Då kanske det blir ”nångång i april”. Men shit vad lyxigt det blir då! 🙂
Det var kul att läsa din kontringslista.
Hälsningar
Louise
Eller styla håret och sminka sig…
Min man gick till jobbet med en halv majskrok på skjortan…
Haha underbart! Majskrokar har en klistrighet man inte trodde existerade. Bättre än Karlssons klister ju!
Det är en otrolig skillnad att ha ett barn och ha två, det är inte bara dubbelt så mkt jobb utan fem gånger! Men ochså fem gånger härligare. Din son verkar inte heller vara så gammal så vissa saker är kanske inte aktuellt senare men njut av att det fungerar för er nu för med två barn så kommer det garanterat inte vara samma sak iallafall om de är födda väldigt tätt ihop som mina döttrar är.
Små barn är nog ingen match, har två stycken på 5 och 2,5 år. MYCKET hinner ändras. Jag har inte ens kommit helt och fullt till detta med läxor och aktiviteter. Men tro mig, gör om denna lista igen när ditt/dina barn är lite större. När trots sätter in, kidsen har aktiviteter efter förskola/skola, när de oavsett vilken mat de är ”van” med endast tänker äta pannkaka och makaroner. När de har kompisar över och vänder uppochned på hela huset som du sedan måste ta rätt på. Det är en helt annan sak att ha barn med egen vilja hemma, än en bäbis. Denna följer till stor del dina rutiner. Jag tyckte i stort sett som dig med endast en liten hemma, nu är jag glad om jag ORKAR och hinner duscha en gång om dagen. Att dessutom vara mammaledig bidrar till mycket att det ”finns tid över”, att jobba heltid med hämtning och lämning, mat och tvätt ( som också ökar ju större de blir) då är det inte ovanligt att man kanske kommer på att det var visst ett par månader sedan man rakade benen eller gjorde något på tumanhand med sambon. Så ja det kan verkligen vara såhär, sen är det definitivt inte lika enkelt att lämna bort flera barn, eller ta dem i högre ålder med på ”vuxenaktiviteten”. De VILL INTE!! Lite komiskt ändå att förstagångsföräldrar med ett ” litet” barn som äter burkmat och sover mest hela tiden ifrågasätter vad mer rutinerade föräldrar har att säga. Men men så tycker jag, flyter ditt liv på lika ”enkelt” om några år eller om några barn med heltidsjobb, så creds till dig! Då tillhör du minoriteten!
Då: Har man gått från bordet har man ätit färdigt.
Nu: Snälla ät en tugga till!!!
Hahahaha känner igen mig helt i det där.
Barn och dessa åsikter är inga problem när man skickar dem på internat.
Internat och punkt 4 går inte ihop tyvärr… Skulle sakna ihjäl mig! Mina bebisar ska bo hemma tills de är 30 år. Minst.
En (barnlös) vän till mig berättade argt för mig att hennes killkompis hade ställt in deras fika ”bara för att hans bebis var dålig i magen”. Hon tyckte det var hur fånigt som helst. Det tycker man nog innan man haft en 1-månaders med magproblem 🙂
För mig stämmer ungefär allt på din lista 😉 😉
Hehe ja precis, innan 1månaders med magproblem är många saker fåniga… 😛
Känner igen mig! Men det känns så drygt att läsa, eller så är det jag som läser med dryg röst i huvudet, haha. Men får känslan av att man kände och tänkte att ett barn är jättevälkommet, bara det inte stör våra rutiner. Får samma känsla när mina barnlösa kompisar pratar om hur lätt det är att uppfostra barn. Och ibland om jag blir riktigt sur brukar säga åt dem att skaffa hund istället
Ja men jag tror att man är så van vid sitt liv innan barn så man tror på nåt sätt att det ska vara dåligt med förändring. Men som jag skriver, det är klart livet förändras när man får barn TACK OCH LOV!!
Och helt ärligt så välkomnade jag en förändring, jisses vad skönt att få lite självdistans! 🙂