Har gjort en liten analys och inser att Mattias och jag har ett lite större gräl tyyyyp varje månad. Tyyyyp vid samma tid varje månad… Och nu var det dags igen. Och jag kan inte alls ha distans till det hela och gråter som en fontän. Fast jag vet inte vad vi bråkade om direkt. Säkert nåt superviktigt.
Och så lite sömnbrist på det.
Hur gör ni där ute? Alla säger att man ska lägga sig tidigt men då missar vi ju tiden med varandra på kvällen som är den bästa stunden (pms eller ej, morgnar är inte vår bästa tid)! Om jag bara ska sikta på att vara utsövd så blir det ingen kvalitetstid i relationen, men blir det kvalitetstid om man inte är utsövd?! Moment 22! Hur gör man??
Jag sökte för samma som ni, det tog så lång tid att komma upp från det nedstämda att halva månaden var skit! Kände tom av ägglossningsrna. Jag hade läst om just premalex men fick rådet av gynekologen att testa minipiller först. Om de gör att en inte får ägglossning så kan det räcka. Det är nämligen hormonet som frigörs för att bryta ned ett obefruktat ägg som en mår dåligt av. Det funkade för mig. Så nu, ingen ägglossning, ingen mens och bara liiite känning av pms nån gång ibland. Win win win. Iofs mindre sexlust men hellre det än hur det var innan. Sök hjälp och lycka till!!! Och tack för bästa bloggen/instagramkontot ❤️
Jag är 34 år och har just fått mitt första barn. För mig har graviditet och amningstid varit ett andningshål som gjort att jag vaknat opp. Hux fux fick jag ett annat humör, gråter otroligt mycket mindre. Jag som trodde det skulle bli tvärtom!
Nu är det snart tid att sluta med helammningen och jag har bävar för att det gamla ska komma tillbaka med mensen.
Igenkänning på mycket särskilt ”visst var det nåt viktigt jag blev upprörd över?” Tack för länkar mer att läsa/lyssna!
Jag kommer absolut börja med en sån humördagbok när det är dags för att aktivt kunna hantera ifall det är så att det skulle bli som innan.
Visst har man fått bra tips!! Kanske kommer du, precis som jag och flera andra som kommenterat, uppleva skillnad efter graviditeterna. Hoppas din pms blivit mycket bättre när det väl är dags igen!
Jag känner nog överlag att mitt humör, och min självkänsla är så himla mycket bättre nu än innan barn. Även om det såklart vore skönt att slippa psykbryt så är det ändå bättre än att gå runt och må dåligt i längre perioder.
Ska hålla tummar att graviditet gjort susen för dig!!
kram
Finaste du! Träffsäker som vanligt! Här kör vi PMS-kalender och medicin så vi slipper ”göra slut” en gång i månaden. PMS:en finns där men blir inte lika dramatisk. Puss
Haha ja det kan ju tära lite på relationen att börja dela upp saker en gång i månaden 😉 😛
Är PMS-kalendern en sådan App där man har koll på menscykeln eller nån annan grej? Kanske rent av papper och penna!?
<3
Om man har jobbigt med sin PMS eller PMDS kan jag verkligen rekommendera att äta B6. Just nu räcker inte det för mig är för obalanserad i livet. Men i normala fall är B6 räddningen i mitt liv. För min PMS tar utlopp i våldsamma utbrott med böcker som flyger, bord som välts och sedan fruktansvärd ångest. B6 hjälper verkligen så mycket! Så tjejer spring och köp! Måste dock tas varje dag. Tar ca 3 veckor innan det kickar in!
Tack för tips!! Ska genast kolla upp! För allas vårt bästa 😉 😉
Hej!
Vill först säga att det är en underbar blogg med teckningar som är klockrena! Stor igenkänning!!
Jag är också en mamma som efter två graviditeter fått stora förändringar gällande PMS. Det har blivit värre för varje graviditet. Jag började läsa lite på nätet och Malin Wollin hade skrivit om detta på sin blogg och länkade till det här radioprogrammet. Jag lyssnade och det var väldigt intressant, bl.a. Fick jag höra de forskare som menar att PMS inte ens finns… Provocerande tänkvärt!
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/319403?programid=1272
ÅÅ detta MÅSTE jag lyssna på! Tack snälla för länk!
Måste säga att jag tycker det är så skönt att fler upplevt förändringar av pms efter graviditet! Jag trodde ändå lite någonstans att jag inbillade mig!
Oh noo jag misstänker att jag kommer bli aaaaningen upprörd över de där som menar att pms inte finns… Håll utkik efter ARGT blogginlägg, haha!
Vilka intressanta inlägg om något som aldrig diskuteras! Jag har också efter graviditeterna fått förvärrad PMS… Men det jag också har märkt är att eftersom min aggressivitet under PMS:en ökar tar jag tag i fler saker på jobbet och får fler saker gjorda.Diskuterar och argumenterar bättre, övertygar kollegor om metoder och problemlösningar… Sen om jag är speciellt trevlig är en annan femma.. Så det kan finnas positiva sidor också… Ingen vågar säga emot en PMS:are!
Har du också det? Du, himla bra att använda aggressiviteten till nåt vettigt! Jag ser det lite så när jag får mina gråtattacker, att jag gråter ut sådant som jag kanske hållit inom mig sedan senaste pms:en 🙂
Men jag vet inte om det skulle funka på jobbet… Får passa på när jag är lite aggro. Hmm vid närmare eftertanke kanske jag gjorde det förra veckan. Kanske inte får pris i bästa kollega??
Kramar!
Hej! Det är väldigt intressant att man inte pratar om detta mer öppet. För 3 år sedan fick min sambo nog och han googlade runt. Han hittade en sida som heter allt om pms och gjorde ett ”test” med massa frågor till mig och pang så kunde vi äntligen sätta ord på varför jag blev som jag blev en gång i månaden. Jag gick till en läkare och förklarade och jag fick svart på vitt att jag lider av PMDS. PMDS kallas den ”värre” varianten. Äter nu mera medicin ca 8 dagar i månaden men jag måste erkänna att det är skitjobbigt att ”inte klara sig utan medicin”. Ibland hoppar jag över den för att jag ”kan själv” men ångrar mig lika fort då jag blir ett monster med könslospröt utanför kroppen…..
Min mamma sa en bra grej om det här med behovet av medicin. En som har diabetes måste ta insulin för att fungera och inte anklagar vi dom för det. Jag tror vi måste se det på samma sätt när det gäller medicin mot psykiska besvär – det är ju faktiskt något kemiskt som händer i kroppen som gör att man inte fungerar och det bör vara lika naturligt och OK att behandla. Jag gissar att det ligget i att man tror att psykiska besvär är ens eget fel, att man är psykiskt svag o.s.v. Men så är det inte! Jag tror tvärt om man är extra psykiskt stark om man klarat av att stå ut med PMS utan att bli helt tokig. Det är förjävligt. Du ska verkligen inte behöva känna dåligt samvete för att du behöver mediciner – hur många i Sverige/världen behöver inte mediciner mot olika besvär? Hjärtmediciner, insulin, smärtstillande osv. Jag önskar att jag kunde trolla bort skuldbeläggandet och stigmatiseringen av detta ämne så folk kunde sluta lida i onödan! Varför ska vissa besvär vara mer OK att behandla än andra? All cred till dig Sofis!
Sofie. Du gjorde min dag. Har precis själv börjat äta ”lyckopiller” mot min PMDS. Och jag ska erkänna att jag känner en skam, men varför gör jag det?
Förlåt anonym menade jag ju <3
Så kloka ord! Det är så knasigt att medicinering är så skambelagt till det psykiska!
Tack Sofis, att du tog upp detta och tack Anonym som kommenterade vidare!
Och lycka till Kamilla! Hoppas det funkar bra!!
Hej!
Innan barnen kunde jag inte fungera utan hormon-preventivmedel (p-plåster o pstav var mina drugs of choice)
Men efter två täta graviditeter gjorde hormonerna precis tvärtom: pms from hell o absolut ingen sexlust (jaja småbarn osv men det är inte problemet!) så bytte till kopparspiral och livet förändrades, mår såå mkt bättre! Tänker att det måste vara så olika på hur hormonerna förändras före/efter graviditet (även utan graviditeter ändras ju såklart hormonnivåerna av olika anledningar) Men kan vara värt att prova olika preventivmedel eller lyssna på föregående talare och få annan slags medicin/hjälp.. Alla lyckoönskningar till dig (och karl ;))
Hej Jenny!
Precis som för mig! Jag trodde att jag var lite koko som reagerade så annorlunda efter graviditet, men det kanske inte är helt konstigt då!
Nu har jag också kopparspiral – så mycket bättre i hjärnan! 😉 Sedan får vi se om jag kommer fram till att mina månatliga utbrott är sammankopplat med pms då!
Tack för din kommentar!!
kram!
Emelie, jag är SÅ glad att se ditt inlägg! Jag är 23 år gammal och sedan ett par år tillbaka har jag känt det du beskriver i ditt inlägg. Jag har försökt bortförklara det hela med att det bara är lite PMS och att när det väl är över så kommer jag att må bra igen… det är bara att stå ut de där dagarna så kommer jag att må bra. Jag känner mig SÅ nere varje gång jag får PMS. Helt plötsligt går jag från att vara någorlunda glad och känslosamt stabilt till att känna att jag inte kan kontrollera mina känslor och att jag nästan går runt och bär världens all ondo på mina axlar (lite överdrivet beskrivet kanske men jag hoppas att du förstår vad jag menar). Jag kan sitta på bussen hem från universitetet och tvinga mig själv att trycka bort gråten i halsen och blinka bort tårarna för att jag plötsligt får en ”attack”. Det känns så skönt att höra att jag inte är ensam om det här för helt ärligt talat har jag skämt över detta, att jag ändras så mycket i samband med PMS.
Jag är lite rädd för att stoppa i mig hormoner om jag ska vara ärlig. Jag tar inga p-piller eller dylikt och av det jag kan läsa i ditt inlägg så uppstår dessa känslosamma ned- och uppgångarna pga hormoner. Det pillret du tar, vad heter det? Och kan det uppstå några konsekvenser och i sådana fall vilka? Du upplever inga problem och det är jättebra, men finns det några?
Tack för ditt inlägg! Jag är superglad över att någon vågar prata om detta för det finns ju tydligen fler där ute som upplever det här!!!
Åh, det låter precis som jag haft det – det där med bortförklaringar och känslan av att man förvandlas till en helt annan person – du ska inte behöva ha det så och inte skämmas! Jag har också varit väldigt anti ”piller” i hela mitt liv så jag förstår den biten också. Läkemedlet jag fått är receptbelagt, så det behövdes en utredning (som bestod i att jag förde dagbok över ett antal vanliga pms-symptom i 3 månader) och sedan fick jag prata med en läkare på sjukhusets ”kvinnoklinik” som frågade mig om jag ville prova medicinera. Läkemedlet heter Premalex och används för behandling av PMD (allvarligare form av PMS). Jag kände ett lite lätt illamående i början av tabletterna men det gick över väldigt fort och nu känner jag inte av dem alls. Men som med alla läkemedel finns det alltid fler rapporterade biverkningar och det är såklart individuellt hur man reagerar på dem. Här kan du läsa hela bipacksedeln: http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20090225000026. Effekterna annars? Jag känner mig bara som vanligt och PMS:en lyser med sin frånvaro. Det kanske inte hjälper lika bra för alla och det kanske finns andra former av läkemedel, men jag är i alla fall jättenöjd och glad att jag tog steget att våga prova!
Tack för att du delar med dig av din historia också! Jag tror att vi är alldeles för många där ute som lidit i vår ensamhet och trott att det ska vara så eller skämts för mycket för att söka hjälp. Det verkar också som att det kommer mer och mer forskning på det här området – så hurra för det!
Tusen tack för hjälpen och att du svarar på mina frågor, Emelie! Jag ska faktiskt ta kontakt med en kvinnoklinik och diskutera det här med dem. Det är som du säger… man ska inte skämmas över det här och finns det hjälp så ska man ta chansen att få den också!
Så himla fint och bra att ni delar med er! Jag har liksom helt tänkt om du när det gäller pms. Tog inte mina känslor riktigt på allvar utan kände mig lite som en pms-ursäktare. Nu däremot har jag börjat anteckna i en sån där app där man kan följa menscykeln och skriva in humör. Ska bli intressant att se hur det ser ut om ett par månader…
Så STORT tack att ni tog detta inlägg, som jag lade in lite skämtsamt, på allvar! Ska själv göra det nu!
<3 <3
Tack själv för att du tar upp frågan! Jag är ju varken läkare eller expert på området, men jag har i alla fall läst rätt mycket om PMS och möjliga orsaker – och det verkar ju otvivelaktigt att det är hormonernas fel, så att börja eller sluta använda hormonella preventivmedel bör ju rimligen kunna påverka PMS:en! För egen del har min PMS blivit så olidlig när jag försökt använda hormonella preventivmedel (vi talar alltså PMS-gråt varje dag utan avbrott) så att min barnmorska helt avrått mig från det. Jag har inte varit gravid så om det kan vara en bov i dramat vet jag inte. Men du gör helt rätt i att vara lite vaksam nu när du börjat se ett mönster. Ett tips är att föra humör-dagbok, alltså på väldigt basic nivå, typ ”torsdag: normalt humör, fredag: 2 gråtatcker, lördag: nedstämd” osv. för att se om det finns ett tydlig mönster. Sedan att prata med bekanta om hur deras PMS ter sig (om de har någon). Jag trodde t.ex. att min PMS var som alla andras tills jag fick veta att mina vänner inte upplevde i närheten av dom känslostormar jag hade. Och har man så mycket PMS att det försvårar det vardagliga livet, påverkar relationer, jobbet etc. tycker jag inte att man ska tveka att höra av sig till en barnmorska/gynekolog/kvinnoklinik/läkare för att få hjälp eller råd. Kan också tipsa om sidan http://pms.se/ där det finns både självhjälpstips och nyheter på forskningsområdet!
Jag hoppas att du hittar någon lösning som fungerar för dig eller att det bara är en övergångsfas efter graviditeterna! Hur som helst har du all rätt att ta dina känslor på allvar!
Stor kram och lycka till! 🙂
Hej och tack den bästa av bloggar! Jag hade sedan min första mens otroliga problem med PMS. En vecka varje månad kändes mitt liv meningslöst, jag grät och grät och grät, bråkade med mina föräldrar o.s.v. Det jag fick höra hela tiden var att det var ”normalt” att ha ”lite PMS” – och tyvärr var det inte förrän i vuxen ålder (24 år) då jag gick in i en riktig depression som jag fick hjälp med detta. Efter att ha gjort en utredning på sjukhusets kvinnoklinik sa läkaren att min depression förmodligen berodde på att jag inte hann återhämta mig psykiskt mellan varje PMS. Läkaren sa att min PMS var så kraftig att den kunde jämföras med en cyklisk depression som inträffade varje månad. Jag fick tydligt besked med att jag inte behövde eller förväntades stå ut med detta och att det fanns hjälp att få! Så 10 dagar i veckan äter jag nu ett piller mot PMS (för mig utan biverkningar), depressionen försvann fortare än kvickt och det har förändrat mitt liv! Inga fler tårar utan anledning och inga fler pms-bråk som skadar mina relationer. Du kanske inte har lika stora problem själv, men om PMS påverkar livet väldigt negativt skadar det inte att kolla upp. Jag tänker på alla tårar jag gråtit och alla dagar av PMS i mitt liv som jag förlorat i onödan. Varför informeras vi inte om att det finns hjälp att få mot PMS innan det går så långt som det gick för mig? Varför avfärdas PMS hela tiden med löjliga kommentarer? Och nu den senaste ”forskningen” som påstår att det inte ens finns. Ingen ska behöva ha sämre livskvalitet på grund av sin PMS.
Hej Emelie!
Tack till DIG för att du skrivit detta! Helt galet att man inte hört mer om det!! Det låter ju som att det i många fall kan vara en räddning! Så himla skönt att du fått hjälp!
Jag tycker att det i mitt fall blivit så himla mycket mer pms efter graviditeter. Eller beror det på att jag inte använder preventivmedel med hormoner i? Jag vet inte. Hur som helst ser jag ett mycket tydligare mönster… Ska vara lite mer vaksam. Jätteglad att du skrev om detta!
Och vem har gjort forskningen om att pms inte finns??! En man eller? Klart att vi med pms bara går runt och hittar på, överdriver och larvar oss! Åh ja det är klart det är NORMALT! Fram tills det inte finns förstås. Då är det väl bara kvinnligt gnäll.
Stor kram!