Jag är hemma ”sjuk” sedan igår. Eller vad det nu är. Jag är typ världssämst på att lyssna på min kropps signaler. Jag stänger av dem, för lyssnar jag, blir jag liksom rädd. Det kan hänga ihop med att jag vet för mycket. En yrkesskada skada. Som när någon frågar mig ”Kan det vara farligt, den där pricken?” och jag svarar ”Nej, säkert inte”, men inne i mitt huvud tänker jag ”klart det kan vara farligt. Klart det kan bli något. Statistisktsett behöver det ju inte drabba just dig, men jag vet ju inte hur statestiken slår…”. Jag lägger alltid till ”Men om du är orolig, ring din doktor och fråga”. För jag vill inte vara den som står som ansvarig till ditt beslut.
Och så är det nog lite med mig själv. Jag vill inte svara på mina egna frågor. Så jag ställer dem inte. Utan bevisar istället för mig själv att inget är fel. Kör på. För jag vet, att om jag börjar fråga mig själv, då blir det huvudsnurr deluxe.
Men nu är jag alltså hemma ”sjuk”. Vilket borde vara rimligt då jag igår såg till att Kleenex aktie sköt i höjden. Fast idag är jag mindre sjuk. Och den där aktien borde ha sjunkit ner till normal nivå igen. Så frågan är var jag verkligen sjuk igår? Eller var det bara lite normalvariation? Fasen, dessa tider gör att jag nojjar. För tänk om jag går til jobb, för jag känner mig frisk, men kanske med någon liten huvudverk, eller droppande näsa. Dagarna går, och vips så kommer febern. Det blir smittspårning, och frågan uppstår när första symtom kom. Jamen ni förstår. Inte när febern kom, utan första symtom! Hur många har en inte hunnit smitta dårå?!?
Summa kardemumma. Jag är värdelös på att fatta när jag är sjuk. Vilket gör att jag är livrädd för att missa om jag blir sjuk i den här corona skiten. Men det är höst. Och jag vet att jag varje höst får ont i huvudet, bihålor som krånglar, ork som tryter, kinder som blossar av oklar anledning och en mage som spelar ur. frågan är om jag det kommer kännas annorlunda om det är på riktigt?
Tänk vad skönt, om någon annan bara kunde bestämma.
