Då har vi firat världens bästa lillebror. För det är något magiskt med att fylla åtta år. Han har varit pirrig i flera veckor. Räknat ner. Längtat. Tänkt på pannkakstårta. För fyller man år, så får man pannkakstårta till frukost. Odiskuterbart och självklart. fast innan tårtan blev det såklart skönsång och paketöppning. För så ska det va. Och ja, man ska få strumpor när man fyller år, det är liksom inte riktigt födelsedag annars.
Pannkakstårtan blev startskottet för två dygn av firande. Morfar hämtade efter skolan. Och på något vid hade det levererats en prinsesstårta och paket. Tårta två för dagen. På kvällen kom kompisarna. Kompiskalas med pizza, legobygge, reflexjakt, tårta nummer tre och övernattning. Morgondagen efter, serverades det återigen pannkakstårta. För det hade vi lovat både lillebror och kompisarna… Tårta nummer fyra.
Och se, efter lunch dök moster, morbror, morbrors fru, kusin, mormor och stormormor upp. Det åts spagetti med köttfärssås, öppnades ännu fler paket (lego, kläder och en mycket snygg kaktus). Nya gäster, ännu en tårta. Tårta fem….
Det blev visst endel tårta den här helgen. Men så här är det. Att fyller man år, så ska det firas. Och i vår familj firar vi med tårta. Allt annat är otänkbart. Nu finns det en hel del tårtrester i vår kyl, bör det kanske tilläggas. Vad som händer med dem, får tiden utvisa. Men just nu är jag inte bautasugen på just tårta…
Men åtta år
magiskt
overkligt
men så himla självklart
