Helgen passerade i racer fart. Precis som vanligt. Storerbror spelade match, lillebror tränade parkour och vi föräldrar försökte uppfatta tiden däremellan. Jo, så var det visst inneträning med orienteringen med, och matchvärdar till A-laget. Regn och rusk väder var det visst med. Inte för att jag märkte så mycket av det, då hela helgen spenderades inomhus för min del. Mannen, den lyckligt lottade, fick då vara ute en stund då han anti-mossbehandlade gräsmattan. Och ja jag är avis. Hade faktiskt velat göra det, jag med. Men en annan fick ju stå och kränga korv och kaffe på den där matchen.
Men jag klagar inte. För medans jag stod där och febrilt räknade huvudräkning och kokade sanslösa mängder kaffe till trogna supportrar fick Storebror möjligheten att vara en del av A-lagets vinst. För så här är det. Att A-laget har nog aldrig varit med om att få gånga så mååååånga high five efter vart enda mål. Samtliga killar i laget (17st) ställde upp sig efter spelartruppen och skulle minsann dem också belöna spelarna på plan när dem gjorde mål. För det är så man gör när man är ett lag. Håller ihop och applåderar varandra. Lyfter varandra. Och jag tror, att detta high fivande faktiskt kunde vara en del i att VIB tog hem segern. Lite distans, fokus och extra energi.
Men helgen.
Swisch, swosch, galosch
Och nu är det bara fem dagar kvar
tills vi har en åttaåring i huset
