Höstlov, vintertid och kyla. allt kom liksom på en gång. Och jag var inte riktigt redo, måste jag erkänna. Vintertiden kom ifs lägligt. en extra timme att sova på efter en sen kväll. En kväll fylld av headbangande, Beethoven och musikaliska känslostormar signerade Robert Wells. Lägg där till äventyrsbadsmaraton dagen efter. Jo, den där extratimmen kunde inte kommit mer lägligt. Men kylan och mörkret. Nej tack till det, om man nu ska vara artig. Men jag kan tycka vad jag vill, Det är som det är och blir som det blir. Och det enda jag kan ändra på, är min inställning till det hela. Så jag kämpar på.
Killarna har lov den här veckan. Lov på riktigt utan fritids eller klubb. Till vår hjälp har vi morfar som sköter underhållningen. Det gör att vi vuxna kan jobba på, i ett något högre tempo än vanligt. Vi behöver inte fundera över att skjutsa hit och dit, fixa mat och passa tider. Vi kan bara jobba på. Och det är en lite lyxig känsla i det där, att inte behöva stressa hem. Utan låta saker ta den tid det tar. Sen när man kommer hem, kan jag bara landa och hänga med barnen. Igår, efter jobb, så gick jag och barnen ner till badplatsen. Med oss hade vi drönaren och en radiostryrdbil. dem körde järnet i solnedgången. Storebror tränade slalom och precisionsflygning, lillebror försökte få till hopp och balanskörning.
Vi var ute mellan 16-17. Och när vi kom hem var det mörkt ute. Som mitt i natten, mitt i sommaren. Jag försöker se allt det vackra, allt det ljusa och hålla huvudet högt. Men det påverkar mig. Men det är som det är, och det blir som det blir. Och jag väljer att vara.
