Lördag och en viss rastlöshet infinner sig. Mannen kom med förslaget att vi borde cykla genom skogen, bort till andra sidan, och fika på BygdensBageri. Fiket som ligger bredvid höskullen, innan hagarna. Fiket som enligt, mig och många andra, borde ligga överst på varenda fik-topp-lista som finns. Klart vi tog oss dit. På cyklarna, rätt genom skogen. Ynka 5km.
Då det blev lunchtid, åt vi alla plikttroget en smörgås innan vi gick loss på sötbrödet. Lillebror konstaterade att ”Detta var ju en väldigt god macka”, och åt faktiskt upp sin innan jag ätit upp min. Och tro mig, det är ett otroligt gott betyg. Vädret var fantastiskt, så vi satt ute på gårdsplanen och åt. Mitt emot oss ligger den lilla gårdsbutiken. idag fylld med grönsaker från gården och fryst bröd. Då vi enbart hade en liten ryggsäck med oss, så blev det ingen shoppat. Men jag var bra sugen på grönkålen. Den såg väldigt inbjudande ut.
Efter fikat, blev det lek på höskullen. En underbar plats. Så långt i från EU-standard man kan komma. Och absolut inget för en dammallergiker. Det gungades, hoppades och klättrades. Tänk att de kan vara så roligt med lite hö och linor. Och när strumporna var fulla av hö, och håret av damm, begav vi oss hemåt. Jag hade en tanke om att vi skulle ta en ny väg genom skogen. En stig som jag inte riktigt var säker på var den slutade. Ett litet äventyr helt enkelt.
Och jo, det blev ett äventyr. Rätt stig, blev fel väg, blev fel stig blev rätt väg… blev ingen stig, blev djupt dike…. Och vips så var det en massa kantareller. Det är tur att barnen är så stora som de är, och tålmodiga. För det tog sin lilla tid innan vi kom hem. Men hem kom vi, tillslut. Och då hade rastlösheten lagt sig en aning. Så pass att jag kunde ränsa svamp och förbereda middag. Sen började det klia i kroppen igen. Och det blev dags för nästa äventyr.
Lördag
inte helt fel
eller jo
det blev helt fel, men sen helt rätt
