inlägget skildrar en pressresa på och av Tanumstrand, utan krav på motprestation.
Så har vi landat hemma igen, efter en galet intensiv men väldigt rolig helg. Vi åt frukost i lugn och ro i morse, checkade ut vid 10 och körde sedan hemåt. Det där med frukost på hotel är ju något alldeles speciellt, det är ju sedan gammalt. Bäst är det när man kommer till matsalen lite före alla andra gäster, och liksom kan strosa om kring bland allt gott och välja i lugn och ro. Lillebrors favorit är frukten, torkade frukt och nötter och grädde (allt blir visst lite godare med grädde). Storebrors favorit i morse var tomtegröten med äppelkompott.
Mannen i mitt liv körde de kringelikrokiga vägarna, och jag körde vägen från Karlstad och hemåt. På så vid fick vi båda 2,5tim av arbetstid. Väldigt smidigt. Barnen satt lugnt i baksätet hela vägen hem utan att knorra. Eller jo, det knorrades en del när vi åkte förbi pappersbruken. Doften av pengar är inte ljuvlig. Lillebror höll för näsan extra länge, bara för att var apå den säkra sidan. Vi kom hem precis innan mörkret föll och snön började falla. Ovanligt väl tajmat.
Jag packade upp lite snabbt, och begav mig ut och sprang en sväng, i hopp om att bli av med den grymma träningverken som jag har i ben, rumpa och armar. Barnen öppnade sina julkalendrar och smet sedan över till kompisarna. Mannen i mitt liv pep ut i garaget för lite meditativt byggande.
Nu har barnen kommit i säng och jag ska snart ta och krypa ner jag med. En vecka kvar av skola och jobb innan vi går på ledighet på riktigt. Som vi längtar alla fyra. Håll i och håll ut. Nu kör vi fullt ös hela vägen in i mål.
