Det är inte alltid lätt att kämpa på. Känslan att ”hur hårt jag än jobbar, så får jag inte utdelning” kan ibland vara överhängande. Kan till och med bidra till att man ger upp. Så har storebror känt i några dagar nu, efter matchen i lördagskväll. Hur hårt dem än kämpar, så betalar det sig inte. Inte vad han ser i alla fall. Så idag tog jag till ett knep som jag aldrig testat förut. Jag slog på Youtube och vi tittade på ”America got talent”.
Vi satt tillsammans och smågrät till alla fanatiska människor som kämpat likt inget annat för att utveckla sina talanger. Och till alla fina ord som juryn öste över dem. Vi tittade och pratade om att ”alla är viktiga” i dansnumren, såg nervösa tonåringar som sjöng som världsvana artister, och förundrades över hur programmering och show går hand i hand. Vi pratade om hur dem kämpat, fast säkert ingen sett dem. Att aldrig ge upp, för jag vill framåt.
Youtube sviten avslutades med att vi tittade på ett stycke ur ”Rapsody in rock” när Robert Wels öser i Royal Albert Hal. Och vet ni vad, jag tror det föddes en gnista i storebror. En tanke om att hårt jobb betalar sig.
