’
Idag har jag sprungit för hjärnans skull. Alltså, för att den ska orka vara på topp, varje dag, oavsett påfrestningsgrad.
Drog på mig mina nya löparskor, de vita. Pannlampa på huvudet, och sedan iväg. Ut i mörkret. Det är något visst med att springa i mörker. Löpningen blir mer intensiv, mer fokuserad. Synintrycken minskar, impulserna från övriga sinnen får mer plats och man blir ännu mer här och nu.
Hjärnan är nu urladdad och påfylld
på samma gång
det här med mörkerlöpning
jag älskar det
