Det är höst ute. Och inne. I sinnet. Jag gillar hösten. I alla fall när jag har ledig tid. Obokad tid. När jag kan strosa runt i skogen eller trädgården, planlöst och bara hänga med. Så där tidslöst. Men hösten innebär allt som oftast en massa uppbokad tid. En kalender som är fylld till brädden av en det ena en det andra. Visserligen mestadels roliga saker, men även måstesaker, och ibland bara kom ihåg saker. Om jag nu kommer ihåg att ens skriva upp allt. Det är liksom lite mycket nu. I mitt huvud.
Måste leva lite som jag lär. att vara här och nu och inte döma mig själv för hårt. Att igår är historia, drömmen lever imorgon, livet är nu. Det är svårt, men jag tränar på det. Och det man tränar på blir man bra på.
Känner exakt som du, har dock lovat mig själv att den här hösten ska bli annorlunda.
Tänker sätta mitt mående i första rummet.
Kram från din vän Malin