Idag åkte inlinesen fram. Det var år och dar sedan sist. Lillebror var nyfiken, mest då det är coolt med handledsskydd, men också för att se om han kunde åka. Storebror ville åka han med, men då hans fötter vuxit likt en övergödd julstjärna så var det på vippen att han fick ner fötterna i skorna. Han lyckades dock klämma ner fötterna i ett par 35’or (vilket inte skulle ha funkat om vi väntat en månad framåt). Killarna stapplade ner för uppfarten och ut på asfalten. Lillebror var störtskön. Kära nån vilken underbar inställning. Stapplade två steg, ramlade på rumpan. Upp igen. Stappla fyra steg, glida lite, bromsa, ramla. Men lika glad hela tiden. Kvittrande glad. Och inga tendenser till att ge upp. Snacka om lyckligt-sunt-envis-unge. Storebror körde på han med. Lite modigare än tidigare, lite säkrare. Mycket gladare.
Och ja, vädret. Sommarvärme. Svensk sommarvärme. Galet skönt. Synd att klaga. Så vi har av just den anledningen spenderat större delen av dagen utomhus. För att ladda upp med d-vitamin så det räcker hela vintern lång.
(På tal om d-vitamin, det borde vara läge att börja fylla på med just det i tablettform nu. För att se till att hålla nivåerna i shack under den mörka delen av året… måste skriva upp på inköpslistan!)
