Jag och storebror åkte iväg på orienteringsläger i helgen. En helg fylld med lekar, vänner och lite för lite sömn på en luftmadrass. Storebror hade det hur bra som helst. Orientering är ju en ensamsport, så det är guld värt med dessa läger. Igår, när vi kom hem, så konstaterade han att han nu kan alla namnen på de han tränar med, och att han känner sig som en i gänget. Det värmer ett mammahjärta.
På söndagen sprang alla barnen, och en del av oss föräldrar, tävling. Jag slog rekord i att vara ute i skogen jättelänge. En bana på 3,8km (orange) tog mig 1:25. Men vad tusan, jag hittade ju alla kontroller, tog mig i mål och var godkänd. För storebror gick det betydligt mycket bättre. En femte plats, där det bar skilde 30s mellan honom och tvåan.
Men jag måste erkänna att man blir rätt sliten efter en såndär helg. Att sova på luftmadrass, inomhus(det knarrar från madrassen varenda gång du vänder dig) tillsammans med ett gäng prepubertala tjejer och en hel hög mygg har lätt sin efterverkningar. I form av trötthet. Och kliande svullnader. Vilket resulterade i att jag somnade vid 20:30 igår och vaknade i morse av att jag höll på att klia sönder benen. Men vad tusan, det fick vara värt det.
