Tisdag = Erkänner mig besegrad

Gick hem från jobb igår. Med en seghet i huvudet, en röst som knappt bar och hosta i bröstet.  Det är bara att konstatera och erkänna. Jag är visst under attack. Antagligen av något virus som anser att min kropp är den perfekta semesterorten.

Så idag blir jag hemma från jobb.  Växlar ner tempot en aningens, dricker enorma volymer te och kurar i soffan. Så länge jag inte rör på mig, så tycker jag att det känns som om jag vore frisk. Men då minsta ansträngning drar upp pulsen och får svetten att lacka så inser jag att så  inte är fallet.   Vädret utanför fönstret är strålande vackert. Klarblå himmel och hög luft.  Så om jag orkar blir et en sakta promenad efter lunch.  Måste få andas.

Men först frukost. I soffan under filten.