Onsdag = Nyfikna barn
I förra veckan dök det ner ett paket i brevlådan. Ett paket med en mycket fin vinst i. Som ni vet köpte jag Forskarfabrikens julkalender till barnen förra året. Forskarfabriken hade under december månad då en tävling kopplad till kalendern som vi var med i. Och hipp som happ var vi en av vinnarna. Lyckan var total. För vinsten var ett mikroskop. Det tog ett tag för vinsten att ta sig hela vägen från Norge till Sverige. Jag hade nästan gett upp hoppet om jag ska vara ärlig. Jag mailade till och med forskarfabriken för att stämma av att paket inte kommit på villovägar, och fick ett snabbt svar där de bedyrade att de hade koll. Vilket de naturligtvis hade. Paket skulle ju bara genom tullen.
I helgen så monterade vi ihop mikroskopet (läs: satte i batterierna) och började undersöka saker. Barnen tog fram alla de experiment som de hade fått i julkalendern för att se vila som kunde bli ännu mer spännande i mikroskopet. De kikade på de olika typerna av sand, på växande klossar, vikingastenen och ledsen/glad. Lillebror ville gärna även blåsa upp en stor plastbubbla och undersöka den, men där sa jag stopp. Att få kladdig plast på linsen är inte riktigt hel toptimalt, om man sedan vill kunna se skapt igen. Både storebror och lillebror kämpade med att hitta skärpan och att lyckas med att titta med båda ögonen samtidigt i mikroskopet. Inte helt enkelt, och något jag själv aldrig riktigt lärt mig.
Jag hoppas verkligen att Forskarfabriken tänker köra en ny julkalender i år, men med nya experiment. För oj vad uppskattad den var här hemma förra året. Om dem nu gör en repris av konceptet kommer jag att köpa in mig direkt. Och jag är säker på att vi kommer att använda mikroskopet som komplement till experimenten. Allt blir ju så mycket mer spännande och intressant, när man kan se hur saker och ting fungerar och hänger ihop, även om det är pyttelitet.
