Eftermiddagskaffet igår. I solen mot husväggen. Så himlans ljuvligt att det knappt går att beskriva. Jag var nästan på väg att hämta fram en solstol och korka upp cider. Afterskikänslan var total. Mörheten i låren från löpturen kunde nästan liknas vid känslan av en heldag i skidbacken.
Det börjar i alla fall bra den här veckan. VAB-fritt så här långt (jaaaaa jag veeeet. Klockan är typ 07 och det är måndag. Men det är trots allt februari och oddsen är rätt höga för återinsjuknande hos sönerna och VAB. Låt mig vara lycklig en liten stund i alla fall). Mannen är dock fortfarande hängig. Han besparar sin kollegor sina baselusker och jobba hemifrån idag. Omtänksamt på alla sätt och vis.
Idag är alltså planen att göra en hel vanlig jobbdag för att sedan packa in barnen i bilen och åka till badhuset för lite simning. Låter som en plan. En väldigt bra plan. En plan som möjligtvis kommer att hålla. Jag hoppas på att planen håller. Kan inte vara säker, det är ju trots allt februari. Men jag hoppas. För så här långt ser det ju ljust ut. Klockan är faktiskt 07:05, och än så länge går ju allt enligt plan….
