Det där med att springa. Denna hatkärlek. Ni som känner mig vet att jag verkligen får kämpa för att komma iväg. Det är inte skönt varken före, under eller efter. Endorfinrus har jag typ aldrig upplevt och runners high tror jag är ett påhitt. Men av någon underlig anledning gör jag det ändå. Springer/joggar/lufsar/rör-mig-snabbare-än-att-gå. Ibland tror jag att kroppen och hjärnan inte riktigt förstår varandra. Att kroppen liksom vet vad den behöver göra, men hjärnan överanalyserar det. Då är jag glad att kroppens vilja är större än intellektets. När musklerna minns och bara kör på. Det gynnar hela mig. Jag vet det. Men det gör inte det hela lättare/roligare för det.
Men idag var det dags för löpning. Planen var att byta om på jobb och ta en runda på vägen hem. Men jag höll på att strunta i det. Var tvungen att lura, peppa, sluta tänka, köra på rutin, förhandla och hota mig själv för att det skulle gå. För jag var så trött. Inte i kroppen, utan i skallen. Det var som om hjärnan skrek NEJ! Men det är tur att kroppen kan rutinen. Att bilen kan vägen till spåret och fötterna vet åt vilket håll milspåret ligger, så hjärnan inte behöver kopplas på. Det var som om jag helt plötsligt stod 100m in i spåret, och då var det ju bara att lufsa på. Underlaget var lite halt, men naturen var helt magiskt vacker. Jag sprang i skymning. Och skymningsljuset gjorde det hela lite mer magiskt. Jag önskar att jag hade kunnat njuta lite mer. Tagit in och känt efter. Men nej. Fokus låg på att ta mig i mål. Och visst var det skönt när jag kom i mål. Skönt att det var gjort.
Jag tänker så här. Att när jag blir stor. Då ska jag tycka att löpning är roligt. Då ska jag springa långt och länge. Gärna över ett fjäll. Jag ska orka ta mig från fjällstation till fjällstation. Musklerna ska kännas starka och lungorna effektiva. Jag ska inte behöva fundera över om jag orkar. För jag vet att det kommer att hålla. Det är ingen tävling, det är en upplevelse. Det är min målbild. Men för att komma dit, måste jag göra allt det här tråkiga förarbetet. Och på köpet få en tåligare knopp och kropp.
För sen, när jag blir stor.
Då vill jag veta att kroppen håller
