Nu har hen fått flyttat in. Vår älskade fikus. Detta träd fick mannen i mitt liv när han fyllde 30år. Det har således hängt med ett tag och överlevt både ungkarlslivet, särbolivet, äktenskap, småbarnsår och inflytt till hus. Vår fikus är stor, ståtlig och fantastiskt svårmöblerad. Yvig, väderkänslig och stabiliserande. Precis som en anna(n) vill säga. Inte konstigt att mannen älskar sin fikus.
Go kväll och välkommen till ett packkaos, igen. Imorgon efter jobb hämtar jag upp Tess och sedan drar vi tillsammans på en helg i lugnets tecken. Kära nån vad hon behöver det. Andas, skratta, fulgråta och prata fritt utan tankar kring självcensur. Vi har varit med om det mesta hon och jag. Finns inget att censurera liksom.
Men väskan alltså. Att det alltid ska vara så himla svårt. En hel helg med yoga. Ska man ha mysbyxor och batiktröja då? Eller är det såååå 2000? Borde jag packa rökelse, eller är det bara en fördom jag har. Bikinin ska med i alla fall. Det blir ju SUP-yoga. Sen har jag hört något om en ny trend, champagne-yoga. Så jag få väll packa nån flaska sånt med. Man vill ju visa att man hänger med i svängarna liksom. Och sen packar jag faktiskt med mig min egen yogamatta. Min slitna matta med spår av gräs, sand och tårar. Om jag har dem med mig. känner jag mig lite som hemma, fast borta.
