Vardagstokig. Lite så känner jag mig. Logistikmästare. Tur att jag har mina blommor som jag kan prata av mig med. Det ger percis dem svar jag vill ha.
Min rektor uttryckte i våras någon gång att ”Det finns ingen så trött som en lärare 3 veckor efter terminsstart”. Och jag fasar lite för mina lärarkollegor. För vi har nu officiellt gjort första veckan…. Jag har nog aldrig riktigt förstått vilket jäkla hästjobb lärarna gör. Jag trodde att jag visste, med en mor som är lärare har man ju haft en hel del insyn. Men att nu se vad lärare och övrig elevnära personal kämpar med och för hela dagarna, det inger en stor respekt. Fasen vad jag önskar att fler skulle förstå, på riktigt.
Hemma rullar dagarna på. Onsdag idag. När jag hämtade lillebror i skolan idag hade de dans i gympasalen. Det var ingen ide att försöka bryta in. Jag fick helt enkelt bli stående i en kvart och titta på när 30 glada fritisbarn dansade tillsammans med OSCAR. Så himla roligt att jag fick se. Lillebror tyckte att det var jätteroligt, såklart.
Storebror tog skolbussen hem idag från skolan. Han var hemma en timme själv innan jag kom hem. Det känns bra att han får börja träna på att vara hemma själv korta stunder ibland. Jobba på självförtroendet och ansvarskänslan.
Själv har jag hunnit med föräldramöte på kulturskolan, storhandling och plantering av pelargonsticklingar nu ikväll. Det där med att påta lite med blommorna, och få jord under naglarna är terapi för mig. Och ikväll behövde jag terapia lite.
