Sicken dag det blev idag.
Börjad med frukostbesök av fina vänner. Tusan att vi bor så långt ifrån varandra så vi inte kan göra det till en vana. Att träffas över just frukost känns så himla enkelt. Morgonruffsig i håret, fil, kaffe och härligt sällskap. Inget för det med morgonhumör kanske, men just på helgerna får man ju sova ut, så då passar det perfekt. (Bjud inte in dig till frukost hemma hos mig en onsdag… om du inte vill äta i totaltystnad tillsammans med en morgonfokuserad mamma…)
Lagom till lunch tack jag ut och sprang. Tanken var ett långpass. Ett riktigt långpass, då det var alldeles för länge sedan som jag sprang över 12km. Så med siktet inställt på 17km med en puls som inte fick gå över 170slag/min gav jag mig iväg. Jag har hög puls när jag tränar. Min teori är att det hänger ihop med min hypertyreos (som blev en hypotyreos) och mina mediciner. Så att hålla mig under 170 är knepigt. Nästintill omöjligt. Men det gick vägen. Och jag orkade jogga hela sträckan. Tyvärr krånglade dock båda hälsenorna, en ljumske och ett knä. Så tyvärr var större delen av turen allt annat än njutigt.
På kvällen lagade vi pizza på grillen. En favvorit. Dagen till ära toppade vi den med kantareller. GOTT! Storebror hjälpte mig att fixa i köket. Så skönt nu när han är större och kan hjälpa till med maten på riktigt.
Nu sover båda killarna gott i sina sängar. Mannen ska spika vindskivor på uteköket och jag ska ta och googla på regnbågsbräken. Jag har ju en rabatt att planera.
