Ni vet den där tystnaden som plötsligt infinner sig. Den där tystnaden som gör att man misstänker att det är något misstänksamt pågång. Den tystnaden infann sig idag när lillebror gick upp på sitt rum.
Så jag smög upp, gläntade på dörren och kikade in.
Sen blev jag stående i flera minuter. Tyst. Kikandes in genom dörröppningen. Där inne lekte lillebror. Han lekte med riddarna och draken. Med slottet och hästarna. Helt inne i sin fantasivärld. Han pratade med olika röster. Rörde sig genom rummet.
Det var så ljvligt att bara stå där och titta. Utan att störa. Som en osynlig åskådare. Älskade unge. Våga låt fantasin flöda. Länge.
