Inlägget innehåller info om kommande PR-evenemang
Och mina alldeles egna tankar och funderingar kring detta.
Jag är ju inbjuden till att springa Rosa Bandet loppet den 24/9. Inbjuden alltså. Vilket jag struntar i, och betalar in ”avgiften” vid sidan om till Cancerfonden. Vilket är ganska smart, för då går hela summan, utan omväg till just cancerforskningen.
Jag snubblade över filmen ovan på FB i förra veckan. Kollar sällan på filmer som dyker upp på FB. Men just denna fick passera min kritiska hjärnas filter. Vilket jag är glad för. Cancer (och alla andra skitsjukdommar som liksom begränsar en. Jag kan räkna upp otaliga) vänder ens tillvaro upp och ner. Man kommer nog aldrig tillbaka till den man var, på ont och kanske möjligtvis lite på ytte pytte ynka gott. I historien ovan är det där ynka goda att Jennie får en träningskompis, en träningskompis som vet vad som krävs för att hon ska nå sina mål. Det kommer kännas tufft och motigt, men det kommer att gå.
Men jag säger som jag brukar ”Låt ingen annan sätta dina gränser, mål och visioner, utom du själv. Berätta gärna dem för mig, så ska jag se till att påminna dig om dem och vifta med pompoms och lyfta dig när det känns motigt”. Viktigt är oxå att inte pracka på någon annan dina gränser, mål och visioner. För alla lever vi olika liv, med olika förutsättningar. Man kommer långt med ödmjukhet och en förmåga att ta en annans perspektiv och lägga ens egen ”förförståelse” åt sidan.
