Igår i väntan på att storebrors pianolektion skulle sluta. Jag och lillebror passade på att hänga i lekparken tillsammans. Tusan vad den ungen är duktig på att klättra. Jag fick bita mig i tungan flera gånger för att inte förmana och begränsa. Hur ska man kunna bli bra på något om man aldrig får träna på det? Så jag låter honom träna på att klättra, och så tränar jag själv på att sluta ”hönsa”.
Igår var det åter igen dax för orientering. Storebror fick orientera tillsammans med an av ledarna, så jag kunde köra med vuxnanybörjar-gruppen. Det var jag, en ledare och en nybörjare mamma till i min grupp. Någonstans tyckte jag lite synd om ledaren. För oj vad förvirrad jag är där mitt ute i skogen. Förslaget var att vi skulle prova själva. Men nej, så blev det inte. För då hade jag nog sprungit runt i skogen fortfarande. Jag tycker att det är så svårt att få ihop kartan och verkligheten. Sen är et svårt att lyfta blicken när jag springer mitt i skogen. Är så rädd för att trampa snett och vill ha koll på var jag sätter fötterna.
Storebror älskar orientering. Kombinationen problemlösning, karta och skogen är enligt honom ett vinnande koncept. Han hade pratat med sin ledare igår om att sätta upp en bana i närheten av oss. Så han kunde få träna hemma i skogen. Och enligt tränare skulle det nog gå att ordna.
Nu ska jag straxt dra iväg till jobb en stund. Barnen är hemma idag då det är stägningsdag. Mannen ska försöka sig på konststycket att jonglera barnen och jobba samtidigt. Det är dock fler barn hemma på området, så det borde inte bli allt för svårt.
