Påskafton igår. En lite annorlunda sådan, men dock påskafton.
Snön låg fortfarande kvar på marken. Inte mycket, men ändå tillräckligt mycket för att lusten att påta i trädgården skulle vara som bortblåst. Jag och mannen tog en promenad här hemma bort till ett av fågeltornen i hopp om att se tranor. Tyvärr verkade tranorna ha flyttat vidare, och det mest exotiska vi fick se var gräsänder som åkte skridskor på isen i ett dike.
Vid lunch åkte vi hem till mamma för att äta påsklunch, måla ägg och gå på äggjakt. Lillebror målade årets finaste ägg enligt mig. Ett ägg med celler på. ”Gröna celler som lever i vattnet mamma. Och använder solens strålar som energi”. Älskade ungen är verkligen fast i evolutionen just nu. Storebror målade olika Pokemons och mannen i mitt liv fyllde ett ägg med olika molekyler. Själv ritade jag en kyckling och en pokemon.
När vi var mätta i magen packade vi in oss i bilarna, tog med oss påsktårtan och styrde mot sjukhuset. Stormormor fick nämligen en ny höftkula av påskharen i år. En mycket oönskad present faktiskt, då hon hade en fullt fungerande innan hon blev golvad av ett uppflygande dörr. Menmen, nu är det som det är. Så vi tog fram skohornet och klämde in oss alla nio i ett litet sjukhusrum och mumsade tårta. Är det påsk så är det.
Idag skiner solen utanför fönstret och jag ska ta mig ut på en långsam runda i skogen tänkte jag. Kroppen känns förvånansvärt pigg och inte sliten alls efter fredagens långpass. Kanske slänger jag in en vända till gymmet med idag för lite överkropp bara för att det är lite roligt. Vi får se hur det blir. Men nu skogen.
