Fru Magnolia

Fredag = Kära nån! Redan imorgon!?!?! Stockholm Tunnel Run CityBanan.

Jahapp, det är visst start för mig i morgon. Om en 14timmar sisådär. Kan man sistaminutenträna kanske? Tycka in ett backpass, distanspass och lite intervaller på det och få resultat? Eller är det bara att vila sig i form som gäller kanske? (Jag gör det senare, ligger just nu på soffan och sippar vin, helt emot mina vanliga principer…)

Jag ska springa Stockholm Tunnel Run i morgon.  Något som jag liksom inte riktigt fattat förrns i mitten av veckan. Att det redan är dax. De sista tre veckorna har jag totalt sprungit 3 gånger. Max! (Okej, svårt att springa en massa när man åker slalom en vecka jag  vet. Men ändå…). Så hur det kommer att gå i morgon är inte svårt att räkna ut. Loppet är ifs inte långt, 7,6km, men det är grymma backar. De har lovat lutningar upp emot 13% när man ska upp mot söders höjder . Det kommer dessutom vara trångt och mycket folk, så förutsättningarna för att göra en bra tid är inte optimala, för att inte säga obefintliga.  Jag har bestämt mig för att faktiskt göra ett lopp där tiden inte är viktig, utan jag ska försöka vara medveten om själva upplevelsen och av loppet. Jag har aldrig tidigare sprungit ett tunnellopp. Bara en sån sak.  Jag tänker gå i mål och känna mig nöjd, sätta mig på ett fik, shoppa lite och njuta av ett Stockholm i solsken.

Om någon får för sig att följa mig så har jag startnummer 8752 och startar 10:15. Jag tänker att det kan vara kul att se min tid när jag väl är klar och få tänka ”Tusan, hon som springer jämt, sprang hon inte snabbare än så. Tusan, det kan ju till och med jag fixa. Jag kan ju inte vara så dålig i alla fall”. Och jag känner att jag bjuder på det. Jag bjuder på min tid så att du kan få boosta dig lite.

Om jag är nervös inför imorgon? Inte ett dugg. Eller nja… lite faktiskt. Men det handlar mer om hur jag ska ta mig fram till startfållan än om loppet. Jag och SL är inte riktgt vänner ska erkännas. Lägg där till att jag ska åka SJ in till Stockholm. Ja ni förstår ju…

(Sen är det lite nostalgi över det hela måste jag erkänna. Starten går på Karolinska Institutet, där jag läste många av mina kurser när jag pluggade till sjuksköterska. Tänk det är 16 år sedan jag satte min fot på området för första gången. Jag minns hur jag älskade bokhandeln, biblioteket och atomsfären. Och hur jag hatade tentasalen… 16 år sedan. Helt galet! )