Fru Magnolia

Kaffe, det är lite som konstgjord andning. Håller igång en så länge koffeinet verkar.

Har ni märkt? Att det är ljust på morgonen! Helt sanslöst underbart!!!

Men det är något märkligt som inträffar när ljuset kommer igen. Det är som om jag blir tröttare mer orkeslös. Jag har en teori kring detta. Hela vintern, den mörka tiden, har man kämpat med att hålla energinivån hög. Man har kommit igång senare på dagen och kroknat tidigare. Men där i mellan har det gått förvånansvärt bra. Man har även haft en ganska låg förväntan på energinivån. Den mörka perioden är dessutom ganska kravlös. Det är okej att kokonga in sig i soffan och prestera lite lägre.

Nu till min teori. Jag tänker att volymen av energi som man har att disponera under dagen nu när det har vänt och är ljusare om dagarna är den samma som under den sista delen av mörka tiden. Kroppen och själen har dock inte hunnit med att ladda upp i samma tempo som ljuset återvänder. Man tömde ju alla depåer som fanns där i slutet av januari (men då var det okej att vara seg, för det var ju mörkt). Kroppen jobbar alltså både med att återfylla depåerna samtidigt som den ska hålla en acceptabel energinivå. Och det är här och nu den stora vårtröttheten slår till. Man själv och alla runt en tänker och förväntar sig att ”Nu är det ljust, nu orkar jag/man….”. Förväntan att ”Jag kan göra så mycket mer på kvällarna nu när det är ljust ute” är ganska sne, enligt mitt sätt att se på det.  Jag tänker att kroppen måste ges tid att fyllas på, ladda upp och sakta trappa upp tempo och aktivitet.

Sen är ju våren en ganska ”kravfylld” årstid rent generellt, om man tänker efter ordentligt.
Där sommaren och semestern är det stora crescendot.
Men det är en helt annan diskussion.

Tycker ni det blev snurrigt?
Bra, för då är jag inte ensam.
Nu kör vi fredag, i med lite konstgjord andning ala koffein
Jag laddar för att ladda.