Fredags morgon. Tidigt. Och jag kikar till pojkarna. De sover än. Jag funderar på om jag ska väcka dem nu eller om en stund. De kanske vaknar av sig själva. Jag sippar te. Samma te som jag drack igår kväll innan jag gick och la mig. Halsen känns lite rasig. Men jag har bestämt mig för att det är ytterst tillfälligt. Sippar lite te till och tänker att ingefära är ju bra, om man ändå ska mota något…. som skulle kunna vara ytterst tillfälligt. Jag tänker att detta blir bra.
Jag var planerande och förutseende igår kväll och satte diselvärmaren på bilen på timer. Mannen i mitt liv skulle vara förvånad om han var hemma. För när han är hemma glömmer jag det jämt, vilket brukar sluta med att han, som den gentleman han är, går ut och sätter igång den till mig. Men som sagt, timer… och ibland kommer jag ihåg den. Inte för att det är frysgrader ute, men vad tusan. Det är skönt att kunna köra de första kilometrarna utan att ha en filt i knät.
Men nu är teet uppdrucket. Bilen står på värmning och barnen ska väckas.
Ingen stress idag tänker jag. Utan lugnt och fint. Lillebror får sätta på sig strumporna hur långsamt han vill.
Storebror får springa hur många gånger han vill upp och ner för trappen för att hämta sådant han glömt att ta ner.
Och jag kommer att gå igenom handväskan precis så många gånger jag behöver för att hitta det där som jag vanligtvis förlagt.
Nycklarna
Jag tänker att detta blir bra
(Och sen kan vi väll köra ett kollektivt negligerande av att det är fredagen den 13’nde idag. Är vi överens?)
Dieselvärme på bilen skulle man ha! Vi har inte det och det är så jobbigt att alltid behöva gå ut och sätta igång bilen innan man ska använda den, tar ju timmar för den att värmas upp 😛 Hihi, kram på dig och go helg!