Tomtebröder på besök
Det där med Tomten, ni vet. Hur länge kan man tro på den? Och när ska vi vuxna gå in och förstöra main och mystiken kring detta väsen? Så sent som möjligt hävdar jag. Jag vill också tro på Tomten.
Men för att tro på Tomten så måste man anställa en Tomte, en Tomte som är ny för barnen i huset. Min bror var Tomte när barnen var yngre. Vi har haft en grannmorfar som tomte, ett annat år en okänd BålstaTomte anlitad av mormor. I år blev det hela lite klurigare. Då storebror står och velar kring om han tror eller ej så behövde vi en helt okänd tomte. Och vet ni vad, jag lyckades hitta två Tomtebröder som var helt enormt fantastiska. Inget av barnen reflekterade över att dem var två. Det var liksom helt naturligt.
Alla barnen fick presenter av Tomtebröderna. Eller, snarare båda barnen och mannen i mitt liv. Han blev väldigt överraskad över att även han skulle få present av Tomten. Men till viss del var det en del av min plan för att få storebror att fortsätt tro, eller i alla fall tvivla. Mannen i mitt liv fick en 3D-skrivare av tomten. Något som vi sagt här hemma att pappa aldrig kommer att få. För dyrt och för onödigt. Men när nu Tomtarna kom men en, hur ska man tänka då? Jo, det gör ju att man tror lite mer.
Så hur får man en tvivlande åttaåring at tro lite till?
Jo, släng in Tomtebröder på besök och en 3D-skrivare
Och så är saken fix
