Scenskräck
Storebror förvånar mig ibland. Eller väldigt ofta. Nästan aldrig så jag behöver slita mitt hår eller bli förtidigt gråhårig. Nej, det handlar mer om att han växer i min ögon. Att han blir större i sig själv. Inte fysiskt, utan att hans inre jag utvidgas. Och det är så himla häftigt att se och uppleva.
Igår var det skolavslutning. Och storebror hade bestämt sig för att dansa för klassen och alla föräldrarna. När vi pratade om varför han vill göra det så sa han så klokt att ”Mamma, jag har scenskräck. Därför behöver jag göra det här”. Så storebror dansade loss till Panetoz – Håll om mig hårt. Den glädjen och det leendet som han bar under hela dansen. Stolt mor. Efteråt sa han att det kändes lite pinsamt när han stod där och dansa, men att det blir nog bättre nästa gång.
Och nästa gång är ganska snart. På julafton sker nästa framträdande, då för hela tjocka släkten
