Alltså, den här Lucia. Jag blir alldeles varm bara jag tänker på honom. Med min gamla luciakrona och mitt gamla lucialinne på sig var det som att ta en tripp ”down memory lane”. Lillebror var lite nervös på morgonkvisten erkände han. Det känns liksom mycket i huvudet beskrev han det som. Jag var lite orolig att han skulle backa ur precis som förra året, och komma och sätta sig i mitt knä istället för att sjunga med kompisarna. Men den oron var helt obefogad visade det sig.
Och vilket Luciatåg han och han förskolekompisar bjöd på. De sjöng för glatta livet och var sådär personliga som bara femåringar kan vara. Lillebror hade med sig en tomtelyckta istället för ett ljus, att hålla i handen. Den där lyktan utforskades grundligt av lillebror undertiden han sjöng. Sötast var han när han balanserade den mitt på huvudet, precis som en fyr såg han ut. Pedagogerna var såklart luciafina dem med. Där fanns ett paket, ett ljushuvud, en Staffan och en Lucia. Barnen sjöng klassiker som Mössens julafton, midnatt råder och pepparkaksgubbarna. Men även lite nya hits i form av egenkomponerade björnens julsång och Guld och gröna skogar av Hasse Andersson.
När vi pratade om vad han tyckte om att gå i Luciatåg efteråt så han ”Det är roligt mamma. Och alla var så fina. Alla kompisarna var jätte fina mamma”.
