Det blev en fullspäckad helg då vi åkte Abbekås tur och retur fredag till söndag. Vi drog tidigt på morgonen på fredagen för att vi skulle kunna få så mycket tid på plats som möjligt. Så vi var nere redan klockan 14. Härligt. Och då bjöds et på födelsedagstårta. Jag fyllde ju år, 30…. igen…. Det är en bra ålder det.
Efter fikat tog vi sikte på lekparken. Det finns en hel del spring och lek ackumulerat i benen efter att man har suttit stilla i dryga 6 timmar. Och sen ska vi inte sticka under stolen att det är roligt med lekparker. speciellt denna som har en gungbräda. Jag anser att man ska bejaka barnet inom sig, och inte vara så vuxen hela tiden. Alla mår bra av att leka. För oftast innefattar lek en massa skratt. Och skratta kan man aldrig göra för mycket av.
Storebror klättrade högt. Lite för högt och osäkert för min smak. Men vem är jag att begränsa. Och hur ska han lära sig om han inte provar. Jag bet helt enkelt ihop, fotade som han bad mig om, och berömde såklart. Det är en fin balansgång det där.
Efter lekparken blev det promenad och sedan grillmiddag. Och trots att det var en dag som började med alldeles för många och långa timmar i bilen, så blev det en bra dag. Jag tror att det har att göra me datt vi kom ner så tidigt som vi gjorde.
Lördagen gick åt till Smygehuk-besök, besök på ett spettekakabageri, lekplats i ösregn och kräftkalas på kvällen. Just kräftorna hade båda pojkarna sett fram mycket emot. Att surpla kräfta är enligt storebror något som är svårslaget. Det skulle vara att surpla hummer då. Lillebror som aldrig varit med på ett kräftkalas höll för öronen när de äldre skränade ut sina nubbevisor. Jag förstår honom, jag hade gjort det samma om jag inte var gammal och förståndig.
Efter alla kräftor och ljuva sånger så var det så äntligen dags för att ta sig an spettekakan. Som killarna längtat. Det diskuterades livligt hur denna delikates skulle skäras upp för att inte gå sönder på fel sätt. Tillvägagångssättet är att man visst börjar med en trekant mitt i och att man sedan aldrig skär enda ner i botten. Hur det sen gick tillväga vid vårt bord var ett typexempel på hur man inte ska göra. Men hur som helst, det skars och det åts.
Sen blev det söndag morgon och jag och mannen i mitt liv satte oss i bilen och körde hemåt. Pojkarna får stanna veckan ut hos morfar och E då jag börjar jobba och mannen jobbar på i trädgården.
Jag saknar dem redan,
de där två sönerna,
men jag känner mig trygg med att
den saknar mig mindre
än vad jag saknar dem
