Idag kör jag på ett bildlöst inlägg. Vilket är ovanligt i en tid som denna. Vi matas ständigt av bilder på lyckliga barn, snygga fötter vid sandstrand och vinglas fyllda med rose (jag är lika dan). Och det har fått mig att börja tänka utanför ramen. Bli nyfiken på vad som inte syns. Vad har man klippt bort och varför? Vad passar inte in i idyllen? Vilken bild vill jag att andra ska ha av mig?
Jag älskar sociala medier. De inspirerar och ger mig en chans att faktiskt hålla kontakten med människor som har tagit steget in och sedan ut ur min vardag. Människor som alla på något sätt har varit med och bidragit till den jag är idag. Men ibland känner jag att det blir lite enkelspårigt. Alla ”gör” samma saker. Eller snarare, alla visar upp samma saker. Regnbågen börjar bli mer grå. Men så plötsligt glimtar det till ibland och färger sprids likt ett fyrverkeri. När det dyker upp bilder utan text. Där bilden är en huvudperson, och inte en biroll. När någon skriver något direkt ur vardagen, totalt oredigerat. Eller när någon visar upp något fantastisk som jag inte tidigare sett. Men det bästa är faktiskt när jag får dela andra människors vardag.
Och den där ramen är spännande.
Det som händer runt om kring.
Det bortredigerade.
Det som kallas det verkliga livet.
