Äntligen släppte kylan och snön kom dalande ner från himlen. Visst är det vackert när det är sådär -15 ute, vackert att titta ut. För att vara ute när det är så kallt, det är inte riktigt min grej. Men idag var det ynka -5 och snön dalade ner. Killarna och jag gick ut efter frukost. De skottade altanen och gräsmattan, och jag mest bara va. Gick runt och pillade lite i trädgården och drömde mig bort till våren.
Efter lunch tog jag mig i kragen och stack ut och sprang. Lillebror suckade och sa ”Mamma, spring inte för långt den här gången. Och spring fort.” Jag vet inte om jag ska tolka det som om han tycker jag springer långt, långsamt och för ofta….
Det snöade fortfarande och blåste en hel del. Men vad tusan, det var flera dagar sen sist, och ska jag få ihop några pass denna veckan, så var det bara att bita ihop. Och jag var först ut i snön. Inga andra fotsteg än mina på cykelbanan. En härlig känsla när jag har vänt och möter mina egna spår. Det blev 11km. På en sisådär tid. Men vad tusan, jag tog mig ut och tyckte stundom att det till och med var trevligt (när det inte gjorde ont i foten, höften, skuldran eller blåste för mycket…)
Just nu sitter killarna med sitt fredagsgodis. Mannen bygger dator och jag njuter av smattrandet från kakelugnen. Kanske skulle jag lyxa till det med lite ost och ett glas vin. Det är ju trots allt fredag.
Duntussar från himlen
tips från coachen
och straxt vin i glaset
snart blommar det i rabatterna
