Igår hände det något som aldrig tidigare inträffat. Västerås Sinfonietta spelade i den gamla tegeltorkladan i hamnen hos oss på Gäddeholm. Klassiska stycken, och opera i en hel timme. Klart att vi var där och lyssnade.
Pojkarna tyckte det var sisådär, ”inte så bra, men spännande” som herr R uttryckte det. De skötte sig dock exemplariskt. Visst var det lite myror i brallan, men vad sjutton. De satt kvar på filten under hela timmen. Och herr R skötte sig fantastiskt, trots att han var kissnödig (vilket han aldrig erkände), trött (såklart INTE) och 3år. Jag ska erkänna att jag mutade pojkarna med fruktsallad och rågchips. Men under täckmanteln att det var ju picknick.
Tänk, lite finkultur på hemmaplan en onsdag. Det är vad jag kallar lyx.
