Jag utvecklas ju just nu, tillsammans med bästa Josefi på Hälsosmarta som guide. ag har jobbat på en massa saker som har med personlig utveckling att göra. Att tro att jag ska göra enorma framsteg på 6v är lite naivt, men en kickstart är ju en kickstart. Och kickstartad är jag.
Jag och yoga har gått och blivit kompisar. Sist jag yogade regelbundet var när jag var gravid med herr O. Då yogade jag varje lördag förmiddag under hela graviditeten, fram till dagen innan herr O föddes. Sedan dess har det legat på is, kolsyreis… Till Josefi undrade vad jag skulle vilja göra för min egen skull. För min skull, ingen annans, för att jag ska må bra, inuti. Och spontant svarar jag yoga, utan att egentligen tänka efter. Men som jag är blev jag då tvungen att läsa på. Plugga lite, få basen klar för mig, för att ja inte vill kasta mig in i något, och göra fel… jag vet, sån är jag. Kommer alltid att var sån. Göra efterforskningar i vilken matta jag skulle köpa. För det förstod jag, utan matta skulle det svårt.
Och nu, efter 4v av läsande och basövningar, är jag fast. Eller nja, fast. Har jag ett behov. Att just yoga. Korta pass, med fokus på rörlighet och andning. Det är helt sanslöst hur energigivande det är. Att efter ett pass faktiskt vara piggare än innan jag började.
Så idag, när huvudet var helt slut, ville kroppen yoga. Huvudet skrek ”NEJ, ligg kvar på soffan”, men kroppen ville inte. Inte äns en datorkrash kunde hindra kroppen. Jag körde något ur minnet. Det jag kände att kroppen behövde just idag, utifrån den ynka kunskap som jag skrapat ihop. Och det gick bra, jag piggnade till. Och huvudet vaknade till liv.
Så jag yogar
även när huvudet skriker NEJ
och efteråt
tackar huvudet kroppen
och jag känner mig hel
