Ja och mannen i mitt liv spelade Alfapet härom kvällen. Vi dukade upp med efterrättsrester från julbordet och en massa goda ostar, och vin. Och sen satte två trötta småbarnsföräldrar igång att spela. Ord som sigg och kristi gick igenom utan att vi ens diskuterade. Vi ville bara få ut bokstäverna och umgås som två vuxna (med lätt dyslexi).
Efter två timmar var vi klara, både med spelet och mentalt. Och jag vann, vilket var tur, eftersom att jag är en ganska dålig förlorare enligt mannen.
